Berätta för mig om det är sant, att din hud är doppad i honung.

Tyvärr så var ju jag så korkad att jag glömde laddaren till min kamera i Stockholm, så det blir inte så mycket Oslo-bilder tagna...

Igår hade vi i alla fall en strålande kväll. Vi åt tacos, drack vin, dansade och lekte "jag-har-aldrig" till klockan 4 på morgonen.

Idag sov jag länge, sen gick jag på stan och shoppade loss lite. Bl.a. en klänning till ett bröllop som äger rum på nyårsafton. Åh, vad jag längtar! =)

Tänk va, att det snart är ett nytt år. Om mindre än en vecka får jag krama om efterlängtade personer, dricka julmust (som inte finns i Oslo) och se Karl-Bertil Jonsson. Det känns hemskt fint!

Black swan

Alltså, det är nästan löjligt vad jag längtar efter att se den här filmen. Balett och spänning och vackraste, bästa Natalie Portman.

Några favoriter 2010 (när det kommer till sånt som får en att känna sig fin)

Favorit-frisyr.


Favorit- " Jag drömmer om sommaren"-klänning.


Min favorit- "funkar-till-allt-klänning"


Favorit- väska.


Favorit- secondhand-klänning.


Favorit-örhängen


Favorit-sommarkjol.


Favorit-höstjacka och sjal i håret.



Favorit-skjorta.


Favorit-t-shirt


Favorit-kavaj.



Favorit-"snart-är-det vinter- men- inte -riktigt-än"- outfit.


Favorit-byxa.

Längtan..

Idag är en sådan dag då jag längtar lite extra mycket efter min lägenhet, alla mina kläder och alla mina fina personer i Stockholm. Jag längtar oxå efter när det är sådär grönt och lummigt utanför fönstret. När man kan äta frukost på balkongen, gå barbent och inte behöver vara lika rädd för mörkret på kvällen.

Ibland har man bara sådana här dagar vare sig man vill eller inte. Jag har det bra här, men idag är jag bara så trött, så trött... Jag känner att ingen koreografi vill fastna och att alla låtar ligger i jobbigt läge. Men i morgon är en ny dag, och förhoppningsvis känns allt lite bättre då...

Men ibland när jag ska sova minns jag en andedräkt i nacken.

Idag hade jag en ledig eftermiddag och då passade jag på att ta trikken (spårvagnen) till Grunerlökka och ha lite tid bara för mig själv.



Jag satte mig på ett café och beställde in en stor varm choklad. Att sitta själv på café kan vara en av mina favoritsysslor. Läsa lite, filosofera, smygkika på paret som sitter vid bordet bredvid och spekulera i hur länge de varit ihop. ( Ibland har man ju sån tur att man misstänker att det är första dejten)


Boken jag läser nu.




Jag sprang förstås även runt i några av secondhandbutikerna och köpte dessa 3 saker. En stickad tröja med glitter i och 2 par örhängen. Det tycker jag att jag var värd en lucia-dag som denna.

Nu ska jag slå på tv:n och se en av mina bästa serier just nu. "Våra vänners liv" som går på 1:an. (japp, vi har svenska kanal 1 här) Den är så bra att jag blir alldeles varm i hjärtat. Fin, fin, fin!!!!

Vi kommer alltid att vara bästisar, Annie. Oavsett vad som händer.

Ikväll äter jag salta lakritsfiskar och snyftar mig igenom några avsnitt av Candy candy.

Candy var mitt alterego under flera år som barn och jag älskar serien så mycket att jag blir varm i hela kroppen. Jag var väldigt rädd av mig som barn men när jag var Candy vågade jag göra det mesta. Då klättrade jag i träd och gjorde hyss, pratade med djur och drömde om att bo på ett barnhem. Och så gjorde jag alltid mitt hår lockigt och hade tofsar med rosetter i. Det var den finaste frisyren, tyckte jag. Kanske tycker jag det än idag.

Smällkaramell

Jag har knappt ens reflekterat över att julen snart är här. Jag som älskar julen. Men när huvudet fylls av nya intryck, och man bor i ett rum som inte är ens eget och helt utan julpynt så är det liksom lätt att glömma bort.

Men häromdagen köpte jag en tröja för bara 50 kronor som får mig att känna mig som en smällkaramell. Och nu ikväll har jag både skrattat och gråtit när jag lyssnat på Oslo Fagottkörs julkonsert. Så nu känns det lite bättre. Nu har jag kommit ikapp en liten smula.

Men jag måste erkänna att jag saknar tiden då man började nedräkningen redan i slutet av oktober. Då varje lucka i chokladkalendern innebar ett litet inre glädjerus. Då önskelistorna var det viktigaste man skrev på hela året och då man så fort mamma och pappa inte var hemma sprang till julklapps-gömstället ( som man ju alltid hittade efter ihärdigt letande) med pirr i hela magen. Åh...

Några ynka bilder från Oslo.

Jag har det bra om någon undrar. Mycket bra faktiskt. Jag sjunger, skrattar, dansar och lär känna nya människor lite mer för varje dag som går. Har varit dålig med kameran. Men några bilder från olika tillfällen får ni.



Jakob, Linus, Alex och Erik är koncentrerade på sångrep.


Helene, Karen, Jesper, Emmie och Daniel innan vi ska se Buddy Holly. ( som för övrigt var väldigt fin och det gjorde lite ont i hjärtat av saknad)


Öl-häng.




Jenny var sugen på fest i lördags. =)


Det var jag och Daniel oxå. Kul hade vi. Kul är det att vara här. Over and out från Oslo.

Där under träden, bakom stängslet, finns en stig för dig.

Sitter i min lilla lägenhet i Oslo och dricker pulverkaffe och äter choklad. Har precis gjort mig i ordning lite för kvällens bravader. Vi ska gå och se Buddy Holly! Är så peppad så det är inte riktigt klokt! Ska bli så spännande att se hur de har gjort den här! Antar att jag kommer bli lite nostalgisk oxå. Buddy- turnén var ju verkligen helt underbar... Men det är kul att va här oxå! Vi har mest sjungit hela veckan men idag började vi lite med koreografi till vårt Hairspray-medley. Fort går det och kul blir det! ( när det väl sitter... jag är ju inte direkt snabbast i klassen när det gäller koreografi, men det ska nog gå till slut. =))

Trevlig helg alla finingar! Saknar er där hemma!

Vi är förlorade vi två, sen vi var 17 år.

När jag var 17 sprang jag runt i gymnasiekorridorer som de flesta andra 17-åringar. Pussade pojkar som spelade gitarr på dunkla hemmafester, drack blaskigt kaffe på kaféer i timmar och pratade sönder drömmar om kärlek och framtid. Det var ju så mycket man skulle göra och man kunde knappt vänta tills man skulle bli vuxen på riktigt. Jag minns att jag tänkte att jag skulle ha barn när jag var 27. Det var ju ändå 1000 år dit och innan dess skulle jag ju definitivt ha hunnit med alla resor, haft alla spännande kärleksaffärer, fått fart på min karriär och nog känna att jag var redo att stadga mig.

Om ca. en månad fyller jag 28 (TJUGOÅTTA!!!) Det känns inte alls okej. Det har gått 10 år sedan vi rörde runt våra drömmar i blaskigt kaffe på kaféer i en liten stad i Norrlands inland. Jag har varit med om enormt mycket under dessa 10 år, och jag är glad över de flesta val jag gjort, men i vissa fall känns det som om jag inte kommit någon vart. Ibland känns det som om jag fortfarande står och stampar med mina drömmar på botten av kaffekoppen. Ibland (eller nästan alltid) känns det fortfarande som om det är 1000 år tills jag vill få barn. Och ibland när jag inte känner mig trygg blir jag precis lika osäker och liten som när jag var 17.

Kommer man nånsin bli vuxen på riktigt? Kommer det plötsligt klicka till? Kommer allt plötsligt falla på plats? Kommer jag om några år gå med en barnvagn och på riktigt vara lycklig över det? Känna att jag själv valt det och inte bara följt samhällets normer? Kanske gör man det till slut av rädsla för att sitta ensam när alla andra "leker vuxna"?


17 år. Eller kanske 18 faktiskt?

Kommer jag släppa den där önskan om att vara evigt ung? Jag vet inte... Just nu känns det svårt.

Jag har varit i alla städer.

Kallt. Väldigt kallt. Ett rum som inte känns som mitt men där jag efter några nätter nu ändå börjar kunna sova i utan att lyssna på alla märkliga ljud och titta efter spindlar i hörnen. Nya människor som är snälla människor. Nya intryck. Sång. Sång. Sång. Prestationsångest och lite nervös att alla ska tycka att man är lite konstig för det kan man ju va ibland. Lite hemlängtan efter allt som är tryggt. Efter varma kramar, lakan som är ens egna och vegmaten som finns på ICA. Men ändå glad. Det är ju fint att gå på gator man inte känner igen. Tror det blir bra det här.

Hejdå Stockholm.

Sista kvällen i Stureby. I morgon flyttar jag till Oslo för en stund. Nytt jobb, ny stad, nya människor. Spännande, roligt, pirrigt, läskigt, nervöst... allt på en gång. Vet inte riktigt när jag kommer hem nästa gång. Kanske inte förrän i februari faktiskt.

Förresten så blev det ingen "Kristina" för mig. Fick ett sorgset mail häromdagen. Såklart att det känns ledsamt, det gör det ju alltid när man får nej, särskilt när det är nåt man hade velat så mycket att det gör lite ont i hjärtat... Samtidigt vet man ju att det var en vansinnig konkurrens, men förhoppningarna finns ju såklart alltid där ändå. Att man kanske, kanske är precis den de söker. Men så var det alltså inte den här gången... Nej-svar är ju det tråkigaste med det här yrket. Man får ladda om. Intala sig själv att man är ganska bra ändå. Det kan vara väldigt tufft. Men så ibland blir det ja, och så tar livet en ny vändning, och det är det mest fantastiska med yrket. I morgon tar mitt liv en ny vändning.

Tusen timmar av mjuka kyssar.

Jag vill hångla. Tusen timmar i sängar, på soffor, under träd fastän det är lite kallt, i kök, i badkar, i barer, överallt för att man bara måste. Bilderna ovanför är härifrån, en sida med en hel massa hångelbilder, därav min abstinens. Att hångla är ju det finaste. Åh...

Frost

För några veckor sedan när det var lika kallt som nu men när frosten hade löv att lägga sig på stod det en ensam stol och frös på gräsmattan utanför mitt hus. När den hade stått där i fem dagar och fem nätter smög jag ut och tog in den i värmen i mitt kök. Det borde väl vara okej när någon lämnar den sådär länge till sitt öde? Om någon saknar den får man säga till. Annars mår nog stolen ganska bra hos mig.

60-tal och vår. Bästa kombon.

Men Gud, jag tycker H&M:s vårkollektion ser helt fantastisk ut! jag vill ha typ allt! Här kan man se mer.

Du har inte en aning att jag tänker på dig precis just nu.

Jag som knappt ägt ett par byxor tidigare har ju gått och blivit byxtokig den här hösten. Hittar hur många par byxor som helst som jag vill ha. Dessa söta köpte jag på MONKI för ett tag sedan och jag gillar dem skarpt! =)

Regnmoln brukade jaga mig, och nu jagar jag morgonen längs avenyer.

I torsdags eftermiddag tog jag tåget till Göteborg där några av mina finaste vänner bor.


Bland annat har jag sett Helena på stadsteatern. Hon är med i "Stenen" och hon var alldeles fantastisk! Efter föreställningen åt vi middag hemma hos Karolina. Åh, vad jag önskar att jag bodde i samma stad som dessa flickor!


Karolina.


Sen har jag gått massa på stan. Jag känner inte Göteborg så väl, men det är ju himla mysigt.


Vi gick i massa fina secondhandbutiker där man t.ex hade fina cyklar i trappor.



Det här skåpet hade hemskt gärna fått bo hemma hos mig om jag hade haft plats. Oj, så fint!


Vi gick även på Liseberg där det redan var jul. Åh, det var ju fantastiskt. Jag älskar jul och jag älskar nöjesparker. Det var som en sagovärld.




<3


På Liseberg kunde man gå in i Evert Taubes värld. Där vi gick ganska länge och lyssnade på sånger om Calle Schewen, Carmencita och de andra.




Vi var oxå på bio och såg en fransk film som var så fin, så fin. " Igelkotten" ( Efter boken "Igelkottens elegans") Den är verkligen att rekommendera.


Efter bion såg vi ett Igelkottsträd. Det var ju passande tänkte jag och tog ett kort.

Bästa helgen har jag haft i alla fall och jag tänker att jag skulle kunna bo i Göteborg en vacker dag. Men nu är jag på väg till Stockholm som ju oxå är hemskt fint. Jag har Belle & Sebastian i öronen. Musiken påminner mig om ungdomsromantik. Hela jag känner mig nostalgisk, tillfreds, tacksam och lycklig. Verkligen lycklig. Det är grått utanför mitt tågfönster, men det gör ingenting.