Pojkar, pussar och olycklig kärlek...

Idag tänker jag på pojkvänner... Att jag är lycklig över min och att jag aldrig trodde att jag skulle få en pojkvän när jag var 15 år eftersom jag tyckte att jag var så konstig och blyg... Och jag var typ sist av alla med att kyssa någon... Men till slut kom den... Den första trevande kyssen som spred fjärilar i hela magen och öppnade en ny värld som innebar mycket mindre läxläsande och ännu mer tjejsnack. Flitigt kaffedrickande på den lilla stadens bästa café med hopp om att nästa kille man ville pussa skulle komma in och i bästa fall le mot en och man kände sig fin i sin nya gröna kofta och smygsamt rouge-målade kinder och ett fint hårspänne...

Många pussar har det blivit sen dess, några med fjärilar och ganska många utan... Hade man väl börjat var det ju inte så läskigt längre... fast vissa visade sig ju bli läskiga ändå... Ibland vart kaffet på det lilla kafét utspätt med tårar. Man trodde att man aldrig skulle vilja pussa någon annan än den där gulliga killen med snelugg och randig tröja...

Jag har varit olyckligt kär ganska många gånger, ibland tror jag att jag sökte mig till omöjlig kärlek för att det var lättare...

Man vet ju aldrig om man är klar med olycklig kärlek eller inte, men för nu är det paus. Och jag hoppas det fortsätter så... För jag tycker väldigt mycket om min pojke med rutig skjorta och lite rött i håret. Och av alla vackra flickor med fina klänningar och röda läppar tycker han mest om mig. Och det är ju helt fantastiskt... Det trodde jag aldrig skulle hända när jag var 15 år och okysst...

Pin It