En liten dikt om kärlek...

Idag är dagen mulen och grå.
Och jag smyger runt härinne på tå.

Tänker på livet, på kärlekar så stora.
Och här ska jag nu mina största kora.

Den första, den första, åh så ljuvlig den var.
Formade mig för alla framtida dar.
Du var galen, rolig och underbar
och du fortfarande en stor plats i mitt hjärta har.
Du lärde mig allt om kärlek, rädsla och brännande tårar.
Och delade med mig några omtumlande vårar...
Du var den bästa för tiden, den rätta för Isa 16 år.
Men tider förändras, nya vindar blåste i mitt hår.

Många glas vin, många sånger och skratt.
Många tyckte nog att jag hade fått fnatt.
men ingen pojke föll mig helt i smaken,
visst provade jag men det hör ju inte riktigt till saken.

Så plötsligt en dag kom en pojke med ögon så blå.
Och när han tittade på mig kunde jag nästan inte stå.
Vi skrattade, lekte och sjöng vackra sånger.
Och han fick mig att hoppas allt för många gånger.
För plötsligt en dag fanns han inte där.
Han hade insett att han höll en annan flicka mera kär.

Jag grät så många tårar jag inte trodde fanns
och lärde mig att olycklig kärlek inte var någon enkel dans.

Ännu mer vin, cigaretter och dekadens
för olycklig kärlek, oj vad det bränns.
Jag gick i fällan nån gång till eller så.
Men drömde om mitt lyckliga slut ändå.

Så en dag kom en man så rysligt stilig och skön.
jag visste inte vad jag skulle göra, kände mig alldeles grön.
Rädd för kärleken, rädd för alla tårar.
Jag tror jag dör om ännu en man mig sårar.

Men jag insåg till slut att han ville vara min.
Inga spel, inga tvivel, bara på riktigt min.

Kärleken är flyktig och man vet aldrig vad tiden vill.
Men om jag fick bestämma skulle den med dig stå still.

Pin It