Från bitter singel till glad sambo!

Jag har nu varit i ett förhållande i sex månader. Det är långt för att vara jag... Har träffat många killar genom åren men det är sällan man fått det att funka när man är en sådan konstig flicka som jag...=)

Men jag måste säga att det är grymt! det är klart att det har sina fördelar att vara singel ibland, man kan vara precis så wild and crazy som man vill, men jag skulle aldrig byta bort det mot det jag har nu... det är vackert....

Jag var så otroligt bitterfittig när jag var singel. Jag är en sådan obotlig romantiker, men efter allt skit man gått igenom hade t.o.m jag mot slutet börjat sluta tro på kärleken.... Detta skrev jag på min dator för ca. ett år sedan:

"Jag skriker efter uppmärksamhet.... Jag vill synas.... Vill bli älskad... Vill att någon människa ska tycka att jag är mest speciell av alla tusen flickor med vackra ögon och fina klänningar. Är det ett egoistiskt tänkande? Är jag egoistisk som känner så?

Enda gången man känner sig speciell är när män försöker få en i säng. Jävlar vad vacker man känner sig! Är det konstigt att många kvinnor utövar sin sexuella makt över männen? Åh, I know, det är väldigt fel.... men jag förstår... jag har själv gjort det, hur svagt jag än vet att det är. För när jag väl är där, så känner jag mig uppskattad om så bara för en liten stund.... Efteråt känner jag mig helt tom. Efteråt undrar jag varför bara min kropp duger och inte jag... Men trots det faller jag i fällan gång på gång...För att få känna mig uppskattad för en liten stund..."

Jag är glad att jag tagit mig ur träsket då jag kände så här. Och för alla er som fortfarande gör det... det finns hopp bortom horisonten... Det finns ganska många fina killar därute som inte får en att känna så här...jag har haft turen att träffa en av dem...

Pin It