Kafka på stranden

Åh! Jag har ju glömt att berätta för er om " Kafka på stranden". Höstens absolut bästa boktips! Lova att ni tänder ljus, kryper upp i soffan, dricker te och njuter av detta mästerverk.


Jag har ju skrivit om en av Haruki Murakamis böcker tidigare. " Norweigan wood" som var alldeles, alldeles underbar.

Kafka på stranden är som en saga för vuxna. Den handlar om pojken Kafka som är 15 år och som rymmer hemifrån för att leta efter sin försvunna mor och syster.

Den handlar oxå om den gamle mannen Nakata som varken kan läsa eller skriva, men som kan prata med katter.

Dessa två öden vävs samman och bildar en historia som inte liknar något. Underliga människor i höga hattar dyker upp; det regnar makrill och blodiglar från himmelen; det dyker upp spöken som inte riktigt är spöken; det är förbannelser, märkliga drömmar och stenar som kan prata. Det är oxå en historia om fina möten och relationer. Det är spännande, vackert och alldeles märkligt på ett väldigt bra sätt.

Lite såhär känns den:







Jag beundrar verkligen Murakamis sätt att skriva. Han har en fantasi som inte har några gränser. Hans värld gränsar mellan dröm och verklighet men ändå inte på ett sätt som för mig känns för flummigt. Han skriver väldigt detaljerat om alla sina karaktärer vilket gör att det verkligen känns som att man känner dem.

När boken är slut vill jag veta mer. Jag funderar på gåtorna, metaforerna och hur allt egentligen hängde samman? Vissa kanske finner det frustrerande, men jag tycker om böcker som får en att fundera. Och boken handlar oxå mycket om att finna sig själv, om att förstå sig på världen vi lever i. Och vilken bok kan förklara sådana stora ämnen? Alla har vi vår uppfattning och vårt sätt att se på världen. Och "Kafka på stranden" får oss verkligen att fundera över dessa livets gåtor.

Pin It