I mitt hjärta...

Så många gånger i livet har man kännt att det varit fel. Att det liksom inte stämmer. Någons hjärta har dunkat för en, men det har liksom bara inte gått. Dessa gånger har man kännt sig hjärtlös, apatisk, tom... önskat att ens hjärta kunde känna för det skulle ju blivit så enkelt. Han är ju så bra! Vi skulle vara så bra! Om bara hjärtat hade varit med...

Sen har vi de andra gångerna. Då hjärtat är det enda man kännt i hela sin kropp och man känner att man inte kan leva om han inte vill ha en. Och han vill inte ha en för att det kanske redan fanns någon annan i hans hjärta eller man kanske hade tankar som han inte förstod och man får tejpa ihop varenda del av sitt hjärta som ligger utspritt på golvet.

Men sakta, sakta tejpas hjärtat ihop och plötsligt en dag står någon framför en och säger:
Hej, får jag plats i ditt hjärta?
Och man ler och allt känns bra,så bra. För han får plats i ens hjärta, och man vill att han ska stanna där för evigt.

Idag har vi varit ihop i 2 år.

Pin It