Lucka 17: En bild på dig som tonåring

15 år och 18 år.

18 år.

Min tonårstid var ljuvlig och ångestladdad, precis som sig bör. Jag var konstant pirrig i magen av förälskelse till diverse musikspelande pojkar, hade ständig ångest över hur jag uppfattades av min omgivning och ville inget annat än att sjunga, sitta på café, drömma om framtiden och hångla. Mina fotoalbum från gymnasietiden är sjukt uppstyrda, mina dagböcker likaså. Är så väldigt glad för det, för det gör att jag kan minnas varenda liten känsla så väl. Idag är jag inte så uppstyrd på den fronten, men jag har ju bloggen, och det är ju som dagbok och fotoalbum i ett, perfekt! Hade bloggar funnits på den tiden och min blogg hade varit ocensurerad så hade nog innehållet varit lite såhär:

utdrag ur min dagbok som 17-åring

* Jag har nog världens sämsta självförtroende... Ofta när jag kommer hem från något ställe får jag värsta ångesten över hur jag betett mig. Jag blir ofta så konstig och knäpp när jag är bland folk. Jag blir sprallig, hoppar, dansar, sjunger och pratar alldeles för mycket och när jag kommer hem känns det som att alla tycker jag är jättekonstig.

* Jag vill att alla ska tycka om mig. Känner inte alla så?

* "And she closed her eyes and said: No I'm not in love. I'm not in much for real."- Stina Nordenstam

* Igår hade vi klassfest. Det var så ROLIGT! Roligast var när jag, Anders, Lotta och Helena hade dusch-krig. GUD vad kul det var. Det var dock inte lika kul då vi halvfulla, dyngsura, iskalla och med smink över hela ansiktet vandrade hemåt Lotta där vi skulle sova.

* Han måste vara den gulligaste kille som existerar. Kommer jag nånsin komma över honom?

*Idag sa vi för första gången att vi älskade varandra. Vi skulle lägga på och räknade från 10 till 0. På ett sa han " Jag älskar dig" och jag svarade utan att ens reagera. Det bara flög ur mig hur enkelt som helst! Sen sa han noll och vi la på. Och då dunkade mitt hjärta. Det är aldrig någon som sagt dessa tre orden till mig, inte på det sättet. Det pirrar fortfarande i kroppen på mig och jag undrar om jag verkligen hörde rätt.

* jag saknar dig, saknar dig, saknar dig, saknar dig, saknar dig, saknar dig, saknar dig, saknar dig, saknar dig, ÄLSKAR DIG!!!!

* Så sitter man här och gråter igen. Över samma kille. Jag kommer nog aldrig gråta så mycket över någon annan. Jag kommer nog aldrig älska någon så mycket som jag älskar honom.

* Det är mycket som känns tungt fastän det inte borde. Jag har ofta ont i magen...

* Allt känns helt rörigt i mitt huvud. Jag vet inte vad som känns rörigt. Mitt liv är väl bara rörigt. Mitt så kallade liv.

* I helgen var det soulfest i Ås. Över 200 bjudna. Åh, vad roligt det var! Mycket roligt folk, många som stötte på mig, jag kände mig verkligen poppis, och vi dansade som tusan!

* Jag kommer verkligen längta tillbaka till den här tiden. Men nu är jag här. Och jag ska njuta. Det ska jag verkligen.


(Klicka här för att läsa om Emilys kalender)


Translation:
December 17: A picture of you as a teenager. I took so many pictures, and wrote so much diary during that time, and I'm so happy for that since I remember every little feeling. Constantly in love, constant butterflies in the stomach, and constant anxiety over everything. But it was a great time!
 

Pin It