Välkommen till den här världen. Kapitulera omedelbart eller dö.

                                                                   ----------------------------------------------------------

Två små bedårande boktips kommer lastade. Båda skrivna av unga tjejer med ett språk att döda för. Young and vibrant. Läs!

Bonjour krympande hustru.

Ibland är det skönt med korta böcker som man hinner läsa ut fortare än kvickt. Här kommer 2 tips:

Den första är Francoise Sagans kända 50-talsroman "Bonjour Tristesse". Om 17-åriga Cécile som spenderar sin sommar på Franska rivieran. Njuter av lugn och ro och dekadens tillsammans med sin far som är en riktig kvinnokarl och byter kvinna stup i kvarten. När Anne kommer in i bilden och fadern går med på att gifta sig förstår Cécile att deras dekadenta leverne är hotat och gör allt för att förhindra bröllopet.

"Bonjour Tristesse" var väldigt frispråkig för sin tid. Sagan var bara 18 år när den publicerades och hon blev stjärna över en natt. Älskad och hatad världen över blev hon en symbol för fransk romantisk dekadens. Idag är den ju inte direkt frispråkig men väldigt välskriven man blir nog så imponerad att Francoise Sagan bara var 18 år när hon skrev den.

Den andra lilla boken att tipsa om är Andrew Kaufmans "Den krympande hustrun". Den läser man ut i ett nafs.  Handlar om ett rån, men inte ett vanligt sådant. Tjuven tar ett föremål med högt affektionsvärde från var och en av kunderna som befinner sig på banken. Strax efter rånet börjar märkliga och skrämmande saker hända med de involverade. En knäpp liten bok full av fantasi, hemska tokigheter och fina illustrationer av Stina Wirsén. Annorlunda, trevlig läsunderhållning.

Människor helt utan betydelse

För ett tag sedan på en tågresa läste jag den här lilla boken. Det är Johan Kling som skrivit den, ni vet han som gjorde filmen "Darling". (Som för övrigt är en av de bästa svenska filmerna som gjorts de senaste åren. Har man inte sett den så måste man.) Boken har precis samma vemodiga känsla som "Darling". Den har fint språk och fina beskrivningar av ett kokhett Stockholm där man under en dag får följa en mans tankar. En man i mediebranschen som det inte direkt går strålande för. Under denna dag får han nobben från flera jobb, samtidigt som han går och undrar över om hans flickvän fortfarande älskar honom och om han ska våga ringa då han inte vill verka efterhängsam. Han är enormt osäker och ibland så mesig att man nästan får ont i kroppen, samtidigt som man kan känna igen sig till en del. Det är en perfekt liten sträckläsarbok och ett fint litet tips tänkte jag.

Du älskar mig inte, säger han, allt dystrare. Det gör jag visst det, säger jag, allt argare.

Den här boken ser kanske inte mycket ut för världen, men åh! vad jag vill tipsa er om att läsa den!

Jag är ju ett stort fan av böcker som blir en verklighets-flykt ( sagoliknande, romantiserande..) Den här boken är precis tvärtom. Man får en käftsmäll av verkligheten och jag älskar det. ( börjar bli ganska trött på att ha blivit hjärntvättad av filmer och böcker och ha så stora förväntningar på livet och kärleken att det till slut bara blir pannkaka av alltihop).

Man får under 7 års tid följa Martina och Gustav och deras olika försök till en fungerande relation. Det stora dilemmat är väl att både vilja ha friheten och tryggheten. Men kan man få båda delarna? Och är det det bästa att alltid vara ärlig? Det är nämligen det enda de utesluter. Att ljuga för varandra.

"Maken" beskriver precis hur svårt det är med tvåsamhet, och jag tror att alla på något vis kan relatera till boken. Märkligt vore det annars. Jag känner nästan att jag hade kunnat skriva den( ja, inte bokstavligen, men igenkänningsmässigt )

När jag läst ut sista sidan får jag andnöd och sen gråter jag en bra stund. Det är en av de bästa böcker jag läst.

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket

Det finns en bok. En bok som jag läste första gången för två år sedan tror jag. Jag hittade den i en låda häromdagen och kände att det var tid att läsa den igen. Den är fullkomligt underbar. Tar bara ca 1 timme att läsa och under hela den timmen höjer jag aldrig blicken. Det är som att dricka kaffe med kärleken. I det här fallet den första  kärleken. Man vill aldrig att kaffet ska ta slut. Inte heller kärleken. Och inte boken. Men tids nog tar ju allt slut, och man överlever trots att man trodde att det aldrig skulle gå...

Jag suckar mig igenom Gunnar Ardelius vackra ord och mitt hjärta sväller lite bakom mina revben. Det beskriver så precis hur det var. Att vara ung och kär och tro att man aldrig kommer klara sig utan varandra.... Lova mig att ni läser den!

Kafka på stranden

Åh! Jag har ju glömt att berätta för er om " Kafka på stranden". Höstens absolut bästa boktips! Lova att ni tänder ljus, kryper upp i soffan, dricker te och njuter av detta mästerverk.


Jag har ju skrivit om en av Haruki Murakamis böcker tidigare. " Norweigan wood" som var alldeles, alldeles underbar.

Kafka på stranden är som en saga för vuxna. Den handlar om pojken Kafka som är 15 år och som rymmer hemifrån för att leta efter sin försvunna mor och syster.

Den handlar oxå om den gamle mannen Nakata som varken kan läsa eller skriva, men som kan prata med katter.

Dessa två öden vävs samman och bildar en historia som inte liknar något. Underliga människor i höga hattar dyker upp; det regnar makrill och blodiglar från himmelen; det dyker upp spöken som inte riktigt är spöken; det är förbannelser, märkliga drömmar och stenar som kan prata. Det är oxå en historia om fina möten och relationer. Det är spännande, vackert och alldeles märkligt på ett väldigt bra sätt.

Lite såhär känns den:







Jag beundrar verkligen Murakamis sätt att skriva. Han har en fantasi som inte har några gränser. Hans värld gränsar mellan dröm och verklighet men ändå inte på ett sätt som för mig känns för flummigt. Han skriver väldigt detaljerat om alla sina karaktärer vilket gör att det verkligen känns som att man känner dem.

När boken är slut vill jag veta mer. Jag funderar på gåtorna, metaforerna och hur allt egentligen hängde samman? Vissa kanske finner det frustrerande, men jag tycker om böcker som får en att fundera. Och boken handlar oxå mycket om att finna sig själv, om att förstå sig på världen vi lever i. Och vilken bok kan förklara sådana stora ämnen? Alla har vi vår uppfattning och vårt sätt att se på världen. Och "Kafka på stranden" får oss verkligen att fundera över dessa livets gåtor.

Oskyld

Sommaren 2003 var en av de sista jag bodde i Östersund. Jag och min vän Sarah hyrde en lägenhet tillsammans och sommaren var bra. Jag hade mycket problem med mig själv i form av ätstörningar och dyligt, men jag har ändå många fina minnen från den sommaren.

Sarah är min bästa vän. Kanske är det sen den sommaren? Jag minns inte riktigt... Sarah är liten och väldigt söt. Hon pratar väldigt fort och är lite hetsig i sina rörelser. Sen är hon ganska dramatisk och lite orolig av sig. Det är nog där vi är mest lika. När vi har problem med livet och kärleken tycks problemen bli lite onödigt stora....

Hur som helst... sommaren vi bodde tillsammans hade Sarah en favoritförfattare som hette Åsa Ericsdotter. Och eftersom Sarah förespråkade henne, läste jag förstås böckerna. Kräklek och Oskyld. ( tror att de var de enda som kommit ut då...) Jag älskade dem. ( Tack Sarah, söta lilla rara underbara)



Hittade nu Oskyld i min låda och har suttit och läst på morgonen. Den är fortfarande fantastisk! Tror att Åsa Ericsdotter bara var 18 år när hon skrev den och man känner verkligen hennes kärlek, passion och smärta ändå ut i lilltårna.



Det är en kort bok i prosalyrisk stil och är du en romantiker med en destruktiv ådra (som jag...hehe) så kommer du älska den.





Jaa, det var veckans boktips det!

Norwegian wood

" Jag gillar allt du har på dig, allt du gör och säger, ditt sätt att gå, ditt sätt att bli full på - jag gillar allt!
Får jag vara precis som jag är, menar du?
Jag fattar inte vad du ska ändra på, så var som du är.
Hur mycket tycker du om mig egentligen?
Så mycket att tigrarna i alla världens djungler smälter och blir till smör, sa jag.
Hmmm, sa Midori belåtet. Kan du krama mig en gång till?

Jag och Midori höll om varandra liggande i sängen i hennes rum. Medan vi lyssnade till regnet som droppade från taket, kysstes vi och talade om allt mellan himmel och jord - från hur världen skapades till hur vi ville ha våra ägg kokta."


Nu har jag läst ut den här boken. Det var ju efter en av personerna i boken som jag döpte tavlan i vårat vardagsrum.

Den handlar om Toru som är student i Japan i slutet på 60-talet. Han älskar Naoko, som är en flicka med långt svart hår och alltid har ett spänne i luggen med en fjäril. Naoko mår tyvärr inte så bra. hennes psyke är instabilt och hon hamnar på vårdhem. Toru hälsar på ibland och skriver långa brev. Under tiden träffar han Midori spm är Naokos motsats. Hon har kort rufsigt hår och är otroligt levnadsglad. Toru blir väldigt förtjust i Midori och kommer att älska båda flickorna på olika vis...

Det är en bok om framförallt kärlek, men också om ensamheten och rädslan för att bli vuxen. Om döden, om sex och om livet!

Jag tycker att boken var helt fantastisk. Han skriver otroligt vackert och målande. Han beskriver personer på ett sätt som gör att det känns som att man känner dem och vill vara vän med dem för alltid. Jag ville inte att boken skulle ta slut...

Några boktips...

Nu är det snart sommar och här kommer lite tips på några bra böcker att läsa på stranden, eller när man cyklar till vinterviken om man inte kan åka bort. ( Jag ska cykla dit varje dag jag är ledig i min nya, fina prickiga bikini)

Blonde av Joyce Carol Oates. En halvt fiktiv bok om Marilyn Monroes liv. Lång, så den räcker många soliga dagar.

Innan jag dör av Jenny Downham. Vansinnigt sorglig, men ändå vacker och som en hyllning till livet. Men var beredd på tårar....

Boven i mitt drama kallas kärlek av Unni Drougge. Hon skriver bra! Den där Unni. Hennes andra böcker är oxå att rekommendera.

Min favoritbok i tidiga tonåren var Maria Gripes bok " Tordyveln flyger i skymningen". Jag tyckte det var det bästa som någonsin skrivits. Har tänkt att jag ska läsa den igen som nostalgi. Gör det du med. Vare sig du läst den eller ej!

Och så förstås en av mina favoritböcker. Om jag fick träffa en person som inte finns längre skulle jag vilja träffa herr Söderberg och diskutera livet och kärleken...


Kommer inte på mer nu...

Älskade Hjalmar...

" Mig får du älska på hedniskt vis.

Nu hade han ju fått det som han ville. Det gick ingen och väntade på honom. Ingen alls.-Tjutande som ett vilt djur kastade han sig i soffan.

Och långsamt, dröjande, började hon lösa upp sina kläder.

Och snön, den föll och föll."


Hjalmar Söderberg är för mig den författare som skriver absolut vackrast om kärlek. Hans ord berör mig som knivar i hjärtat...Jag känner verkligen all smärta, all passion, all lidelse, all svartsjuka han beskriver, och det är för mig så stort att lyckas med det... Att med ord beröra så mycket...
En dag önskar jag beröra någon så mycket som han... Antingen genom att skriva något så vackert om kärlek så folk får ont och påminns om storheten med kärleken... eller att få stå på en scen och med hela mitt hjärta förmedla något som någon annan skrivit, skrivit vackert. Som Hjalmar Söderberg.

Såg "Allvarsamma leken" ikväll på stadsteatern. Tidernas bästa kärleksroman. Har ni inte läst boken så gör det. Det är ett måste! Se också pjäsen om ni kommer över några biljetter. Den var bra. Hjalmars text berör, skådespelarna berör. Det var vackert.