Vissa dagar tänker jag att jag har tappat bort mina drömmar. Att de ligger bland höstlöven under snön och förmultnar och att jag inte orkar kämpa för att de ska omvandlas till ny energi (som ju allting gör) och blomma med körbärsträden i slutet av april. Men vid närmare eftertanke så har jag ju inte alls tappat mina drömmar. Problemet är att jag ibland lever i dem för mycket, att jag ständigt har huvudet uppe bland molnen, men emellanåt kommer det en kalldusch (eller en snöstorm) och jag kastas ner på en hård plats som kallas verkligheten. Verkligheten är en svår plats. Det är en plats där man måste vara modig och stark. Det är en plats där allt inte ständigt omges av rosa skimmer. Därmed inte sagt att den inte kan vara en underbar plats. För det är den. Ofta. Man måste bara vara beredd på att de där kallduscharna faktiskt kommer emellanåt.
I mina drömmar bor jag i stora städer. Bland höga hus, vacker arkitektur och äventyr runt varje gathörn. Men jag har oxå en lugn plats. Mitt ute i ingenstans. Ett gulligt litet hus vid ett hav och bland tusen blommor där jag kan andas frisk luft och rensa huvudet från intryck. Jag sjunger mycket. På min lugna plats kommer jag ikapp med inspirationen till musiken och i de stora städerna spelar jag min musik för folk och samlar intryck som jag sparar i en liten anteckningsbok eller i min högra hjärnhalva. När jag inte sjunger eller skriver så fotar jag. Och emellanåt kanske jag är med i en teaterföreställning. Eller spelar in en film. Sen reser jag mycket oxå. Och mest av allt är jag lycklig. På riktigt.
Ibland tänker jag att det är min ambivalens som stoppar mig mest. Att jag vill så mycket på samma gång. Jag vill bo bland höga hus men ändå vid ett hav. Jag vill sjunga, fota, skriva, spela teater. Jag vill ha spänning till max men ändå en trygghet att vila i. När man vill mycket kan det ibland vara svårt att bestämma en väg till sina drömmar. Med åren kanske man prövat vissa vägar oxå men inte riktigt kommit ända fram, och då kan det ibland kännas som om man är helt ute och cyklar ( och så går inte ens det för det är så jävla mycket snö ;)).
Så nej, jag har inte tappat mina drömmar. De är bara för många. Och jag måste hitta ett sätt att få ihop dem på den lilla tid vi har som kallas liv. Hitta en väg som gör att inte bara huvudet är bland mina drömmar, utan faktiskt hela min kropp.
( Klicka här för att läsa om Emilys kalender och se vilka andra bloggare som har lucköppning.)
Translation:
Number 11 in Emilys calender. Todays topic: A picture of something that represent your dreams about the future. I have a lot of pictures because there are som many things I want to do. I want to live in big citys with adventures around every corner, but also I would love to have a quiet place near the sea. I want to sing, act, write and take photos. Sometimes it's hard to find a way when you have so many things you want to do. But hopefully, I'll find a way to combine them. Most of all, I just want to be happy. That's always the most important thing.
4 Comments:
Så fint skrivet! Du kommer kunna göra allt! Det är jag säker på. Du är så grym. Kram
för fint.
svar: jag har en d90 som inte är jättebra.
JAG FÖRSTÅR PRECIS VAD DU MENAR!
Jag hade helt missat det här inlägget, men åh jag känner igen mig i allt du skriver. Skrev precis en megakommentar om det hos Kajsa (http://kobranhuggertill.blogspot.se/2012/12/lucka-11-en-bild-pa-nagot-som.html). Jag vill alldeles för mycket här i livet och får andnöd bara jag tänker på allt jag valt bort. Tänk om man kommer ångra något? Ångra mycket? Men nu har jag, en gång för alla idag, bestämt mig för att det kommer gå. Det kommer gå ihop sig, vi kommer knyta ihop alla trådar. Vi har ju trots allt en massa år framför oss, och man kan inte begära av oss att vi ska sitta med facit i hand redan nu. Även om jag innerligt önskade att jag gjorde det ibland, så jag kunde lugna hjärtat. Fast än man inte ser det ibland, så är det ju så spännande att se vad vi får möta här, i detta liv.
Post a Comment