fredag 19 oktober 2012
Vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar?
Jag har inga ord kvar. De fastnade i ett kabeltrassel av tankar någonstans mellan hjärnan och tungan. Jag försöker reda ut allt. Försöker undvika att falla med löven.
Subscribe to:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 Comment:
fina du. kram.
Post a Comment