Hösten 2011 var kanske den bästa hösten någonsin. Min egen lägenhet var uthyrd och när jag inte var i Oslo där jag jobbade då, så promenerade jag avenyer upp och ner i New York, dansade på hemmafester i Paris och drack varm choklad i en liten lägenhet på Kungsholmen. Ett år senare känns allt så långt bort. Hösten 2012 känns lite som ett tryck över bröstet och jag känner mig mer vilse än på länge. Jag önskar lite att jag bara kunde skita i allt, sätta mig på ett flyg och vakna upp i en främmande stad. Men tills jag gör det får jag trösta mig med att allt går upp och ner, att det är det som är livet, och att man av motgång blir starkare. Jag har varit här förut och jag har tagit mig igenom det då. Och en dag kommer när jag vandrar nya gator fram, försöker förstå främmande språk och hånglar i mysiga gränder...
8 Comments:
Vackert så det förslår. Visst är det konstigt, man lever så lätt på minnen och framtidsdrömmar. Så svårt att faktiskt vara mitt i. Men du lyckas bra. Fortsätt kämpa, snart är det ljust igen. För oss ser du alltid lika fräsch och pigg och glad ut. Puss
:( usch så sorgligt...
Men också fint såklart.
<3 "the path is the destination" står det på min tag till dagens kopp med yogi tea.
Åh finfina bilder!!
Ser underbart ut.
New York är en stad jag älskar. Kan aldrig få nog av den och Paris ska jag äntligen åka till. Ska fira nyår där.
Hoppas att din höst blir bra trots allt.
känner också så just nu, har varit tunga två månader :/ men på torsdag skall jag göra just det. Hoppa på ett plan till främmande länder och inte komma hem till sthlm på många månader. Jag hoppas det gör att allt känns bättre, lättare och roligare. Hoppas det ordnar sig för dig! Kram
Åh så underbara bilder!
Post a Comment