Blue Valentine.

Så.hemskt.bra.film.

Förälskelsefasen och relationens undergång spelas upp parallellt. Filmen handlar om hur rätt person kan bli så fel. Om hur man slutar se sin partner. Om borttappade drömmar, känsla av att vara otillräcklig trots att man gör allt för att förtjäna att älskas, olikheter som gör att vansinnig förälskelse i längden inte räcker till och att man trots barn inte kan hålla fasaden uppe hur länge som helst. Filmen är tragisk, romantisk, otroligt välspelad och väldigt stark.

När jag sätter mig på bussen hem mår jag illa. Jag vet inte om det har att göra med lite sömn, lite mat och åksjuka eller om det är av ångest över det här med tvåsamhet. Kanske en blandning av allt. För man mår inte bra av att se den här filmen. Man blir inte hoppfull över tanken att leva som par. Men man blir berörd. Väldigt berörd.

Pin It