10 år senare.

För ett tag sedan fick jag ett brev på posten. Där stod det att jag haft mitt körkort i 10 år. Jag fick direkt en liten klump i magen. 10 år! Hur är det möjligt? Jag kan ju fortfarande minnas känslan i luften den våren. Kläderna jag tyckte mest om att ha på mig. Alla framtidsdrömmar vi satt och pratade om, planerna efter studenten. Känslan av att vandra hem i soluppgången efter en fest med studentmössan neddragen som en symbol på att man snart var vuxen. Vuxen och fri. Föga anade man att vuxen och fri inte alltid skulle bli sådär himla enkelt. Men den våren tänkte man inte på det. Den våren var en fest. En känsla av samhörighet och trygghet. Man var ju bara så jäkla glad. Så himla fin tid!


10 år senare smyger jag in i en fotoautomat på Gullmarsplan. Tar mina nya körkortsfoton och ber en stilla bön att det ska kännas som en evighet innan jag måste gå dit igen. Innan det gått ytterligare 10 år...

Pin It