Ikväll äter jag salta lakritsfiskar och snyftar mig igenom några avsnitt av Candy candy.
Candy var mitt alterego under flera år som barn och jag älskar serien så mycket att jag blir varm i hela kroppen. Jag var väldigt rädd av mig som barn men när jag var Candy vågade jag göra det mesta. Då klättrade jag i träd och gjorde hyss, pratade med djur och drömde om att bo på ett barnhem. Och så gjorde jag alltid mitt hår lockigt och hade tofsar med rosetter i. Det var den finaste frisyren, tyckte jag. Kanske tycker jag det än idag.
fredag 10 december 2010
Vi kommer alltid att vara bästisar, Annie. Oavsett vad som händer.
Subscribe to:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 Comments:
Post a Comment