Jag har knappt ens reflekterat över att julen snart är här. Jag som älskar julen. Men när huvudet fylls av nya intryck, och man bor i ett rum som inte är ens eget och helt utan julpynt så är det liksom lätt att glömma bort.
Men häromdagen köpte jag en tröja för bara 50 kronor som får mig att känna mig som en smällkaramell. Och nu ikväll har jag både skrattat och gråtit när jag lyssnat på Oslo Fagottkörs julkonsert. Så nu känns det lite bättre. Nu har jag kommit ikapp en liten smula.
Men jag måste erkänna att jag saknar tiden då man började nedräkningen redan i slutet av oktober. Då varje lucka i chokladkalendern innebar ett litet inre glädjerus. Då önskelistorna var det viktigaste man skrev på hela året och då man så fort mamma och pappa inte var hemma sprang till julklapps-gömstället ( som man ju alltid hittade efter ihärdigt letande) med pirr i hela magen. Åh...
onsdag 8 december 2010
Smällkaramell
Subscribe to:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 Comments:
Post a Comment