Jag gör ett misstag, och jag gör det med flit. Jag spelar chanslöst, och ber dig komma hit.

Vem vill ha stolthet när man kan få den man vill ha?
Vad ska jag med värdighet när jag kan ha det bra?
Integritet, vad har den nånsin gjort för mig?
Och tryggheten byter jag med glädje ut mot dig.

- Emil Jensen (så himla bra!)

Bra saker just nu.

Att vi snart inte behöver ha vinterjacka på oss på flera månader.



Mitt jobb. Det är så himla bra!

Att jag ska åka till New York i Maj eller Juni. Jag blir så himla lycklig när jag tänker på det att jag nästan svimmar.



Att jag går till gymmet nästan varje dag på båten, och där kan man dessutom bubbla och ångbasta. :)

Allt med att vintern snart är över. Att solen börjar värma, att vi snart kan ha picnic, att det blir grönt och ljust. Att städerna fylls av folk som har tinat upp.



Att jag ska till Östersund/Åre nästa gång jag är ledig. Krama om familj och vänner och kanske få några fräknar om det är vårvinter-sol.

Att vi bor på den här delen av jorden där vi faktiskt är förskonade från så mycket. Det är ju inte sant vad tacksam man ska vara över det, man får inte glömma bort det. Det är så lätt hänt, och ibland vill jag kräkas över hur bortskämd man är och hur man tar saker för givet.

A pop fairytale

Söndag-kväll på båten. Ikväll leker vi Askungen, Disco-divas, sjunger U2 och rock bl.a. i våran ena show som heter "A pop fairytale". Hoppas alla har en fin söndag!

Vi måste sluta andas varandras luft om vi ska få några svar.

Hjärtslag. De slår fortare nu. En strykning över skulderbladet. En kyss i nacken, och hon tappar fotfästet. Han vet precis vad hon tycker om. Välkända läppar, ögon, ord. De faller inåt, bakåt... framåt? Nej! Framåt är försent. Allt är försent nu. Alla ord är nedbrutna till bokstäver som inte längre går att få ihop. Alla misstag är gjorda och inga smekningar kan få dem ogjorda. Det bara känns så. Är det för att allt är försent som det plötsligt känns så rätt? Och hur kan det egentligen vara fel när det känns så bra? Blickar bränns. Och hans händer. Hans händer.... Han vet precis vad hon tycker om. Och ibland är det ju så förbaskat svårt att vara stark. Men så har vi rubriken. Det finns alltid en rubrik. För det finns inga svar att hämta mellan skrynkliga lakan, fjäderlätta fingertoppar och förbrukade ord. De måste sluta andas varandras luft om de ska få några svar.

Vi finns bara någonstans mellan dröm och verklighet.

Precis när jag hunnit landa hemma i Sthlm så är det dax att packa väskan och dra till sjöss igen. Två veckor går så himla fort, och jag hinner aldrig göra riktigt allt det jag tänker att jag ska hinna i Stockholm. Men jag hann vårstäda, måla en garderob, umgås med vänner, dricka vin, se två filmer på bio, se första säsongen av "How I met your mother", promenera i Stockholms-sol, svära över kyla, jobba lite, leva lite och gråta lite. Och nu känns fint att vara på båten igen. Igår gjorde vi show i 6 meters vågor. Det var spännande kan jag säga. Och två veckor här springer ju oxå iväg och sen är jag hemma igen och då är det nästan april, och det känns ju ganska så fantastiskt. Skepp o'hoj!

En tisdag med många namn.

Idag är det internationella kvinnodagen och jag tänker extra mycket på min fina mormor. Dels för att hon är en helt fantastisk kvinna och dels för att det är hennes födelsedag. Fotot är från mormor och morfars förlovning och är taget 1952 tror jag. De blev kära i en hemskt liten by i Jämtland när mormor var 17 och sen dess har de hållt ihop. Fint.
Sen är det ju inte bara kvinnodagen idag. Vi måste snällt dela vår dag med semlan, så jag passar på att äta årets enda semla oxå. Är inte så förtjust i semlor, men en per år kan ju vara gott. Det är dessutom internationella pannkaksdagen, men pannkakor får det bli en annan dag. Helst när jag kommer till mormor, för hon gör de godaste.

Svårläst.

Jag tänker att mitt mål det här året är att läsa minst 2 böcker i månaden. Jag har varit så dålig att läsa på sistone så nu är det skärpning. Någon som har nåt fantastiskt boktips?

Nostalgi.

Har suttit och bläddrat igenom en massa fotoalbum idag och kommit fram till att det är hemskt tråkigt att jag slutat göra dessa, och att jag nog måste börja igen. Här kommer att urval av tid som passerat. Små glimtar av tid som ligger frysta i mitt skåp.


Jag är nog kanske 10 år här tror jag, och kände mig säkert jättefin när jag fick ha samma frisyr som min mamma.


Min uppväxt bland radhuslängor och höghus nära skog och hav i Skåne var nog bland de finaste man kan tänka sig. Och alla föräldrar fick förstås titta på osannolikt många dans/teater/sång- föreställningar. Här är jag och finaste Emelie.


Jag och lillebror bakar bullar i Jämtland dit vi flyttade när jag var 11. ( På bliden är jag nog 14)


Innan man fick gå på krogen fick man ibland fylla kvällarna i de Jämtländska skogarna med andra saker. Som att göra de mest galna klädkombinationerna utifrån tonårsgarderoben. Jag och Janet.


Gymnasiefesterna i mitt hjärta. Aldrig har man väl festat som då... Eller?


Tror inte det... :)


Detta var min 18-årsdag faktiskt. Kan liksom inte förstå att det är över 10 år sedan. Inte nånstans.


Sommarnatt i Östersund.


På en båt mellan Marocko och Spanien under en tågluff när jag var 19. Jag och Lotta.


Älskade vän.


Vårkväll i Umeå 2004.


Sambos på Ålidhem. Jag och Anna.


I Sundsvall med Fanny höst 2004.


Sommaren på Gotland 2005 med finaste flickorna.


Med Jonas och Helena på Gotland.

Ja, det blev en salig blandning av hemskt fina tider. :)

För du är det finaste jag vet.

♥♥♥♥

Varje moln är trasigt.

Idag är en sån där dag då allting känns grått. Grått utanför fönstret, grått ljus i lägenheten, grått ända in i benmärgen... Molande känsla i magen, hjärtat, ja ända ut i fingertopparna. Jag kände att det enda jag kunde göra var att försöka överkompensera med färg så jag målade mina naglar lilarosa och tog på mig min färggladaste klänning. Och det känns faktiskt lite bättre. Kanske kan vänner och vin göra det ännu bättre? Och vet ni vad? Just nu har faktiskt några solstrålar letat sig in här bland husen i Stureby. Kanske kan det bli en fredag av det här tillslut.

Det finns en fara i att aldrig hitta vägen, men det finns nåt vackert med att vandra den ändå.

Idag har jag varit i Uppsala och spelat in reklamfilm hela dagen. Jag blev väldigt glad över att jag fick vara såhär fin i håret. :) Kände mig lite som någon ur en 30-talsfilm. ( fast bara när det kom till håret då. På bilderna är det dessutom lite förfallet eftersom frisyren gjordes 8 i morse och nu är klockan 13 timmar senare.)

Ge mig en kyss innan du går. En kyss att bygga en dröm på.

Jag har en ny puderrosa kofta från vila och en ny klocka från Urban outfitters. Min förra klocka är spårlöst försvunnen och jag är helt beroende av armbandsur. Urban har ganska många fina faktiskt. :)

Katherine Hepburn.

Jag skulle mer än gärna se ut som Katherine Hepburn alla dagar i veckan. Så tjusig och oklanderligt klädd.

Jag vet vad som måste göras, ändå sitter jag kvar här. I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i.

Såhär såg jag ut igår när jag va på Göta Lejon och drack mer öl än vad jag tittade på schlager. Idag har jag inte lyckats klä på mig överhuvudtaget...