Ibland känns det som om man famlar på i blindo utan att veta vägen. Man snubblar över oknutna skosnören och tappar bort nycklar som passar i låsen. Allt man ville var att vara lycklig, men piller faller genom fingrarna och moln tycks alltid vara ivägen. Någon sa att man kan bestämma sig för lycka. Jag har försökt flera gånger, men kanske är jag för ambivalent för att vara tillräckligt konsekvent i mina beslut, och då rinner lyckobeslutet bort och iväg och ner i gatubrunnar och blandas med vatten från den regnigaste sommaren. Men jag gör ett försök till. Bestämmer mig för att hösten som nalkas ska bli den finaste. Och nu när det är bestämt känns det ju ganska härligt med höst trots allt. Punkt.
 |
| Foto:Christian Gustavsson |
2 Comments:
Bra!! Jag hejar på dig. Det är så sant, vi måste tro på lyckan då kommer den...
Rätt inställning!
Jag är övertygad om att man kan bestämma sig för att bli lycklig.
(det lyckades ju för mig =)
Men jag är inte överlycklig varje dag.
Men tårarna torkar snabbare nu för tiden.
Post a Comment