Lånade verkligheter där mina drömmar bor.

Dagar, veckor, månader har gått sedan sist.  Min höst har för det mesta varit helt fantastisk. Den har tillbringats i Stockholm, på båten bland alldeles för höga vågor, i New York och i Paris.

I New York promenerade jag avenyer upp och ner tills fötterna nästan blödde. Jag förälskade mig i Central Park och önskade att jag en dag får bo i Williamsburg. Jag grät som ett barn när jag såg Billy Elliot på Broadway, drack öl på mysiga barer där de spelade the Smiths, åt pizzaslices och pancakes tills jag nästan storknade och promenerade sen ännu mer. Men mest av allt kanske jag ändå låtsades att jag var med i en Woody Allen-film. Det är lite så livet känns när man är i New York. Filmiskt.

Ungefär 15 minuter efter att jag anlänt till Paris kände jag att det var min stad. Drömde mig bort till en värld där jag kunde flytande franska, hade en liten mysig lägenhet i Marais och ett stammishak runt hörnet där man alltid kunde få krispiga baguetter och dricka billigt rödvin. Men förutom att drömma mig bort så var jag bl.a på hemmafest vid Champs Elysée, drack världens godaste Mohitos på en liten stökig restaurang i Montmartre, hamnade på en märklig stripklubb, lyssnade på en skönsjungande man i trappan vid Sacre Coeur, pussades i fina gränder i Marais och kände att verkligheten inte alltid är så dum den heller. :)

Höst har blivit till vinter. I alla fall i almanackan. Inte så mycket i verkligheten. Här i Stockholm regnar det och är milt som om det vore Oktober. Men mörkt är det. Jag tänder precis som alla andra ljus för att bota rädslan för mörkret och inbillar mig att det är mysigt. Och ibland är det ju faktiskt det på riktigt. Väldigt mysigt.

Pin It