Om höstlöv och fallna drömmar.

Vinden viner utanför fönstret. November visar vart skåpet ska stå. Höstlöven ligger i drivor längs skogs-stigar och runt husknutar. Ibland känns det sorgligt när jag tittar på löven. Får för mig att varje löv är en dröm. En dröm så stark och fin i vårens färger men som nu ligger död. Fallen. En dröm om en kärlek, ett jobb, ett barn. En dröm om den nya cykeln ett barn så innerligt önskade sig i födelsedags-present , men som aldrig kom. En dröm om att mamma och pappa inte ska bråka mer, men istället flyttar pappa långt bort och mamma är alltid ledsen. En dröm om lycka...

Många är löven, många är de fallna drömmarna, många är Novembers gråa dagar. Men gråa dagar kan man fylla med tedrickande, bokläsande, gitarrspelande, rödvinsläppar, diktskrivande och tjocka, varma koftor. Och plötsligt är det jul och alla ljusen värmer och barnen sjunger falskt men gulligt i Lucia-tågen, man äter pepparkakor, dricker glögg och träffar gamla vänner på hemvändarfester i staden man bodde när man var yngre. Sen blir det ett nytt år och med det föds alltid nya drömmar som blommar allra mest i sköna maj. En del blir verklighet, en del faller med löven i oktober. Och faller din dröm med löven i Oktober är det kanske din tur nästa år i stället. Din tur att få en dröm uppfylld. Och har man riktig tur kanske drömmen man trodde var fallen blir upplockad av ett litet barn och blir till bokmärke i en saga. Och i sagor blir ju drömmar alltid till verklighet.



Bild

Pin It