måndag 23 november 2009

Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams.



Ibland tjafsar man om något jättedumt som bara blir jättestort precis för stunden. Ibland inträffar det precis innan man ska gå och lägga sig och båda lägger sig så långt ifrån varandra som möjligt i sängen åt varsitt håll och morrar som små åskmoln. Ibland har båda så mycket stolthet att ingen liksom ger med sig och slutligen blir ögonlocken så tunga att sömnen tar över ilskan.

Då är det fint att vakna dagen efter och upptäcka att man håller om varandra. Att man på något vis blivit sams i sömnen. Och efter det har man bästa dagen tillsammans. Det är fint.

4 Comments:

Fredrik said...

Skönt att ni blev sams innan vi ses imorgon:)

Isa said...

Himla tur! =)

Marit Eriksson said...

Jag håller med. Att bli sams är det bästa. Kram

Josefin said...

Åh, fint! Ååååhhhh va fint!