onsdag 2 april 2008

En gång älskar man

En gång älskar man
kanske.
En gång dör man.

En gång längtar man:
det är när man är ung
och står i solen.
Man vill ej veta av att man är lycklig
och tror det icke.
Man talar kanske helst om vissna blad,
om natt och höst och vindens suck i träden
och böjda vandrare på öde vägar
-man lever dock:
man längtar
Och narrar tro,
att längtan utan hopp är sorg och
plåga.

Nu är det grått och skymning
ute och inne.
Nu är det alltid skymning.
Och jag, som ännu räknar unga år,
Jag sitter tom och trött och längtar
efter min gamla längtan,
min första ungdoms längtan.

- Hjalmar Söderberg, 1892

3 Comments:

Anonym said...

Hej,

Vacker dikt! Han har även skrivit, enligt min mening, världens bästa kärleks roman "Den alvarsamma leken"

Ha det gott /Lars Berman

Isa said...

Jag håller med. "Den allvarsamma leken" är fantastisk! Ska se pjäsen på stadsteatern på fredag. Ska bli mycket spännande... // isa

Jossan said...

vet du va sjukt detta var. men efter att ha läst fyra rader på den här dikten så förstod jag att det var söderberg efter att ha sett pjäsen igår. Han har ett väldigt vackert och speciellt språk. hoppas du kommer gilla pjäsen. Puss fina!