Om jag vore en stad...

Om jag vore en stad skulle det vara svårt att hitta dit och det skulle vara väldigt lätt att gå vilse i staden. Hade man otur kunde man tappa bort sig på slingriga mörka stigar och ha svårt att hitta ut. Med lite tur kunde man hamna på en fest där det dansades hela natten i försommarvärme bland cigarettrök och läppar som smakade körsbär.

Om jag vore en stad skulle det i staden bo en katt som var ganska ensam. Som gick omkring på mjuka tassar och drömde omöjliga drömmar. Som satt uppe i ett träd och tittade på folk i smyg och kanske lite i hemlighet önskade att hon fick vara en av dem. Där skulle oxå bo en ung kvinna som tyckte att hon var vackrast i världen och klarade allt. Som log mot alla och kände sig spännande och bara rakt igenom fantastisk. Och en äldre kvinna som var bitter. Som gett upp allt och insett att det inte fanns någon mening kvar och att allt var för sent. Att tiden runnit förbi och att alla drömmar var för sena att uppfylla.

Om jag vore en stad skulle det mest finnas popcorn, jordgubbar, bröd och choklad att äta och rosévin, martini bianco och vatten med bubblor att dricka.

Om jag vore en stad skulle det varannan timme vara strålande sol, varannan timme mörka, tunga regnmoln. Precis så. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka.

Om jag vore en stad skulle staden vara väldigt konstig. Väldigt förvirrande. Men ändå ganska fin...

Om kollektiv, läskiga jobb och kampen mot att inte längta livet ur sig.

Det känns verkligen upp och ner här i Oslo. Känns alltid spännande att vara i främmande städer och bara känna stämningen i luften och se nya platser. Bara andas annan luft, titta på människor och köpa youghurtsorter som man inte alls vet hur de smakar.

Bor i världens bästa lilla kollektiv i en mysig men trång lägenhet och det känns jättemysigt. Känns nästan som när jag var tonåring och bodde i Dublin. Eller sommaren på Gotland när vi var 18 personer som delade på en toalett. Det är liksom lite befriande att bo så här ett tag. Stuva in för många madrasser på en för liten yta, inte bry sig om att det blir stökigt för att alla har sina kläder i resväskor och överallt och inte bry sig om att det blir smulor när man äter mackor på madrassen ( det gör jag ju kanske inte hemma heller iofs)

Det som känns lite jobbigt är jobbet. Jag är ju verkligen inte van att servera och kände mig lite som ett förvirrat barn instoppad i en vuxen kropp när jag jobbade min första dag igår. Det är så jobbigt när man känner att man inte har koll på nånting.När man måste fråga tusen frågor hela tiden och när man känner sig ganska värdelös på det mesta. Det är typ den värsta känslan jag vet. Men jag försöker le och vara trevlig och snabb trots att jag får en liten klump i magen när de frågar om vinsorter jag inte har en aning om och när jag ska bära ut massa varma tallrikar med fiskgrytor på samma gång utan att spilla... Men jag hoppas att jag kommer in i det lite mer snart. Så måste det bli.

Försöker se ljust på allt och ska försöka göra det bästa av den här tiden. Försöka att inte längta hem så mycket till saker som jag kan bara för att det känns läskigt nu... Det känns lite som att man längtar livet ur sig ibland. Är trött på det. Livet är för kort och tiden går på tok för snabbt ändå. Nu är nu och nu är bra. Punkt.

Mot Oslo

Här kommer en lite hälsning från en buss som är på väg till Oslo. Ska bo där i en månad med några vänner och jobba som servitris på Aker brygge. Har aldrig serverat och aldrig varit i Oslo, så det här blir spännande. Och ganska nervöst...

En fredag

Nu ska jag iväg och titta på några finingar som leker tyska galningar i talang! Heja heja! Röstas ska det göras oxå!

Sen ska jag oxå njuta av min näst sista kväll i stockholm på ett tag. På söndag byter jag huvudstad för en månad. Ska till Oslo och jobba lite. Spännande ska det bli! har aldrig varit i Oslo.

Min klänning kommer härifrån om det är nån som undrar. jag tycker den är väldigt söt! Hej hej!

Kärlek är ett brev skickat tusen gånger om.

Dörren intill mitt badrum var lite ful så jag har gjort den lite roligare med en massa vykort. Blir jätteglad av att titta på dörren nu!


Blir glad när jag kommer in i badrummet oxå för jag har köpt ett så himla fint duschdraperi från marrimekko.

Sleepwalker

Det här är min nya kompis. M köpte henne i Shanghai och hon bor bredvid min säng nu. Jag tycker hon är fasansfullt söt. När jag var liten gick jag faktiskt i sömnen. En gång gick jag ut ur vår lägenhet mitt i natten och när mamma hittade mig var jag ute på parkeringen. Läskigt sånt där... Nu går jag inte i sömnen längre, men min kompis bredvid sängen gör det alltid. Som tur är tycks hon i alla fall ha fina drömmar...


God natt!

I Stureby

Min lägenhet börjar få lite form och här kommer några bilder från vardagsrummet/sovrummet. Det är inte färdigt än och så småningom ska jag byta ut den fula plastmattan mot parkett. 

Här är min nya gamla soffa. Köpt på blocket. Kuddarna är knäppa men söta och kommer från H&M home. Vasen är IKEA och tidnings-stället från Retro etc.

Den står tillsammans med fåtöljerna och soffbordet som jag hittade på magasin 13. En superbra affär som ligger på Roslagsgatan. Det är som en stor gammal bonn-marknad mitt i stan. Bra priser är det oxå. Mattan är köpt på myrornas och lampan är min mammas gamla.

På blocket har jag oxå fyndat ett jättefint piano från 60-talet. Ett av sommarens projekt är nämligen att jag ska försöka lära mig spela på det. Det går sådär hitills. Är en väldigt värdelös pianist  faktiskt. Satt och svor i morse över att allt inte låter bra på en gång. Är dålig på det där med tålamod. Men jag SKA lära mig! Pianopallen och klädhängaren har bott med mig i Brunflo förut.

På magasin 13 har jag även hittat det här skåpet / minibokhyllan. I den står bl.a tavlan Naoko, mina första skor och värdens sötaste kinesiska prydnader som Marcus köpte till mig i Shanghai.

Så här ser det ut om man tittar ut genom fönstret eller står på balkongen. Jag vill att det ska vara sommar och så här grönt och fint för evigt. Kan inte världen bara helt plötsligt överraska oss och låta det bli så???? Det vore ju det allra bästa tycker jag!

Ja, det var det ni fick se för nu. Vill ni se mer ordentligt? Kom och hälsa på vetja! Drick vin med mig på min balkong! Det är inte så hemskt långt till Stureby. 10 minuter från söder.

Inspiration

Jag har ju precis flyttat till en ny lägenhet i Stureby. Det gick lite för fort för mig det där med att bli sambo. Jag var inte riktigt färdig med att bo själv helt enkelt. Håller ju på och fixa och dona och det börjar bli mysigt. ( Ni ska snart få se smakprov) Här kommer i alla fall lite inspirationsbilder som jag blir knäsvag av...

Tänk om det var den här lägenheten jag fick inreda. Vilken dröm! ( Tyvärr är min lägenhet en 50-tals hyresrätt med plastmattor, men jag får göra så mysigt det går)


God natt!


Jag gillar färg...


Och blommigt och romantiskt...


Åh för att dricka sitt morgonkaffe här....


Den här lägenheten tillhör några som har en väldigt fin blogg.


Elsas lägenhet är underbar!


Det är fint med fina klänningar lite varstans. Skor oxå för den delen. Fina prydnader.

Åh, det finns så många fina hem... (bilderna kommer lie överallt ifrån)

Gå på loppis!

Åh! Idag hade jag velat äta en lång frukost på min balkong och sedan åkt bort och spatserat runt på Hornstulls loppis hela dagen. Dock är jag instängd i ett gammalt museum, men är ganska glad i alla fall. Men jag tycker definitivt att ni som är lediga ska gå och loppis-fynda!

En tredjedel av den jag var går hem, en är krossad, en är din.

Jag lyssnar om och om igen på den HÄR låten och tycker att den är bland det finaste jag hört. Det kommer bli sommarens låt utan tvekan. Sååååå braaaa!!!!

Om man ändå vore en superhjälte.

Jag skulle nog behöva lägga mig ner och vila en stund. Var som helst. Mitt på gatan. Bara känna marken mot ena kinden och solen mot andra.

Mitt hjärta slår så fort så ofta. På morgonen när jag vaknar är min kropp förlamad ( jag brukar vara rätt okej på morgnarna) och när jag har som mest att göra vill jag verkligen ibland bara krypa ihop till en boll och känna solen mot kinden, men jag är så rädd att jag inte ska ta mig upp då, så jag struntar i det. Sommaren är ung och solen värmer länge till, och det är en tröst nog så stor.

Jag jobbar på två jobb nu. Har sällan en dag ledig, minns inte riktigt sist. Samtidigt springer jag på castings, och för varje nej blir jag lite mera nedbruten men försöker putsa bort det från min axel. På kvällarna på sistone har det varit packning, uppackning och logistik hur man ska frakta möbler och grejer från olika ställen till ett annat när man är en ganska svag tjej, utan bil, med knappt någon tid.

Just nu är allt kaos runt omkring mig, och jag kämpar med att försöka ta en sak i taget, vilket jag är fruktansvärt dålig på. Vill att allt ska bli klart på en gång, så att jag i lugn och ro kan njuta av rosévin i maj-solen. Men att göra allt på en gång är ju omöjligt. Om man inte är en superhjälte. Jag är ju tyvärr alldeles vanlig... Dötrist.

Min kära enda vän, jag vill ha allting

Jag vill ha tryggheten, men ändå spänningen.
Jag vill känna mig fri, men är rädd för ensamheten.
När jag är hemma längtar jag bort, när jag är borta längtar jag hem.
Jag vill ha så mycket, jag vill resa till världens alla fina platser, men jag vill ändå spara mina pengar.
Jag vill vara ledig, men när jag väl är ledig blir jag rastlös.
Man kan nog säga att jag vill äta upp allt godis, men ändå ha det kvar för det ser så fint ut i skålen.

Hur tusan ska man leva det här livet?

Do you have a story, do you have a story för me?

Alltså, det här är den sötaste låten jag hört på länge. Och den sötaste tjejen jag sett.

Moln kom i vägen, men baby, du är alltid den finaste...

Han frågade mig om jag alltid kommer vara såhär? Om jag ständigt kommer längta iväg och bort och om jag nånsin kommer komma ner från mina moln, ner på jorden där han står? Jag säger att jag inte vet och tittar ner på honom från molnen. Det är såhär jag alltid varit. Kanske skulle jag inte längre vara jag om jag kunde sluta med det? Du är så vacker där du står på marken i dina converse. Jag försöker hålla mig kvar, men vingar tycks alltid växa ut och fastän du är lång så når vi snart inte varandras händer.

Och nu är det ganska ensamt här uppe...

Den sista april som jag minns allra mest...

Jag är 14 år. Sitter på en cykel på väg mot en kompis. Vi är ett helt gäng som cyklar. Någonstans på vägen träffar vi ett kill-gäng som berättar att de ska smälla en hemmagjord bomb. Vi säger att det verkar ju kanske dumt och cyklar vidare och hör en bit bort smällen. Skakar lite på huvet och fnittrar hela vägen som bara 14-åriga tjejer kan. Fnittrar hela vägen på väg mot huset där vi ska fira valborg.

Vi har fixat en massa vin och öl. För på sista april då ska det festas. Då ska det skålas för våren och vi är ju ändå 14 år nu och nästan vuxna. Någon har cigaretter. Jag röker för första gången. Jag vinglar på smala 14- åriga ben för första gången och röker massa mer. Alla tycker att det är roligt att jag röker så mycket. Jag är ju liksom den fina flickan. Hon som har topp-betyg och sjunger i skolkören och nästan alltid har håret i flätor på något vis och liksom är sådär ordentlig. Jag tycker det är roligt att vingla. jag minns att jag i den stunden liksom blir less på att vara den duktiga tjejen. Och så röker jag lite till och klunkar i mig av vinet i den fina blå flaskan.

Någon gång ringer telefonen. Plötsligt gråter någon. Den hemmagjorda bomben? Vad är det med den hemmagjorda bomben? Nyheten sprider sig som en löpeld. En av killarna har sprängt av sig benet. I vindimman är det först lite svårt att förstå. men snart är vi alla nästan nyktra och gråter...

På skolan några dagar senare går livet vidare. Jag har flätor i håret och får MVG på matteprovet. En sista april har passerat. Jag har haft min första fylla på vingliga tonårsben. Jag har känt mig lite tuff i rökdimman på en altan. Överallt har det varit fylla. Överallt har det smällts smällare och bomber. Överallt har det sjungits högt och klart vid eldar att vintern rasar ut. Överallt har våren skålats in. Men en 15-årig kille får aldrig tillbaka sitt ben.

Bland molnen finns det hopp

På min spegel blommar rosorna för evigt.

Jag älskar blommor. Tyvärr älskar de inte mig lika mycket eftersom mina fingrar är allt annat än gröna och dödar de stackars blommorna alldeles för fort. Därför passar dessa låtsas-blommor mig alldeles utmärkt. De lever för evigt och kan köpas HÄR.

Sen kämpar jag förstås alltid på med riktiga blommor ändå eftersom jag tycker det gör hemmet så mycket mer fint och levande. Snittblommor är ju bra för de behöver man inte glömma bort, de har ju sitt vatten liksom. Just nu har jag rosa rosor på mitt vardagsrumsbord.

Jag var ingen. Du var aprilhimlen.

Jag köpte en ny jack-kavaj-kofta igår på American apparel. Ska bara byta knapparna till svarta så kommer jag älska den lite mer och använda den massvis av sommarkvällar. På bilden ser ni oxå min absoluta favorit-väska från Judiths second-hand. Grön, skön och perfekt storlek. I håret har jag ett spänne från monki.

Nu ska jag skutta iväg och köpa vin och blommor för ikväll väntas det fin-besök.

We will be ok

Snön har smält för längesen nu och folk gömmer sig i solglasögon på stan. Jag köpte ett par idag som kanske behövs vid tillfällen. Men jag tycker om att ha solen i ögonen. Jag tycker om att möta blickar. För det mesta. Och du och jag kommer bli okej. Du vet det va?

Jag ser tillbaka på mörka moln som heter ånger sorg och skam. De kanske krossar mig en dag men tills dess var det jag som vann...

Som ni märker har jag lite blogg-uppehåll... Det är så mycket som händer att min energi inte riktigt räcker till att vara kreativ på bloggen. Men jag kommer tillbaka. Så snart jag kan.

Du sa "kom tillbaks, när du tappat dina vingar och kan gå."

Funderar lite över det här med ensamhet... Att det ofta är så otroligt skrämmande men att det emellanåt kan vara det bästa som finns. Idag vandrade jag längs Stockholms soliga gator. Stannade ibland till bara för att njuta av att känna asfalt under fötterna istället för is och känna solstrålar värma mot näsan. Köpte en jeansjacka på rea för ingenting och hamnade sedan på ett kafé. Där satt jag sen en lång stund och tittade på människor och vackra kristallkronor i taket och skrev en låttext av bara farten. Smet på hemvägen in på våran lilla kvarters-butik och han som jobbar där log och önskade mig en trevlig kväll. Jag gick leende hela vägen hem och tänkte att ja, jag ska ha en trevlig kväll. Alldeles ensam. För jag tycker om mig själv. Jag är fin att vara med.

Sen blev det en fin kväll. Nu ska jag äta en apelsin och sen sova. Hoppas ni har det fint därute i cyber-natten.

Vi har skuggorna bakom oss trots allt

Nu hörrni! Nu är det inte lång tid kvar. Tills våra efterlängtade körsbärsträd står i blom, tills vi kan dricka rosévin hela dagarna, kvällarna och nätterna i lummiga parker, tills vi kan lägga undan varma jackor och fula klumpiga vinterskor för en lång tid framöver och känna gräs under fötterna. Idag låg jag ute på baksidan av mina föräldrars hus och solade och läste och jag har fått några ynkliga små fräknar på näsan och lite rosigare kinder. Känner mig genast lite sötare och mer hoppfull i magen. Solen och våren gör ju ändå att allt känns lite lättare. Och åh! vad jag längtar efter att äta jordgubbar!

(Bilder)

Min Julia

Min snygga, vackra, duktiga vän Josefin är med i Jakten på Julia som går på tv ikväll klockan 8! Så kom igen och rösta, rösta, rösta!!! Hon är bäst!

Regnmoln brukade jaga mig

Klippte av luggen lite idag. Brukar göra det ibland när jag behöver lite förändring. Känns sådär nu, men jag brukar vänja mig...

Twiggy, I love you!

Ge mig kläderna, håret, sminket, fräknarna på näsan. Sötast i stan liksom!









Tavlan längst ner har Marcus målat och jag älskar den! han är så hemskt duktig... Tyvärr har den blivit såld till ett galleri så den försvinner i dagarna. Jag kommer sakna henne...

C'est le vent, Betty

Är uppe i Östersund några dagar för att slappa och fundera över livet och just nu ligger jag på sängen i mitt gamla flickrum och lyssnar på den här låten om och om igen. Hemskt bra låt. Hemskt bra film.