Insta- september.

September inleddes med lyxfrukost och finkrage. Jag började plugga och firade med vardagsvin.

Efterlängtad basker-säsong och plugg på bästa fiken Gildas och Petite France.

Åkte en sväng till Skåne där jag besökte fina platser, hängde med bästa farmor och Birger, tittade på glasshimmel och hittade gamla kort på lilla mig.

Ny skolväska och favoritskor. Gick på fest och såg ut som Annie Hall.

Ljuvlig helg med familjen i stugan i Jämtland.

I Stockholm var himlen fin och löven vackra. Snart har de dock trillat av allihop och världen blir mörk och kall. Men September var en fin månad. ( isapedersen heter jag på instagram om man vill följa)

Hej hej alla pirater!

Oj! Kikade in här och såg att jag fått en hel del nya besökare som tittat in. Spårade snabbt att det var bästa fröken Sandra som länkat, tack snälla söta!

Så hej till er alla nya, vad kul att ni är här! (Och hej till alla andra oxå för den delen, är ju så glada att ni är kvar. :) Tänkte att en kort presentation kunde passa så ni vet vart ni hamnat:

Isabelle. Sångerska. Skådespelerska. Studerar modevetenskap. Bor i fina Stureby söder om Stockholm. Älskar att fota. Älskar att skriva. Älskar att klä mig som en blandning mellan Annie Hall och Edie Sedgewick ungefär. Cynisk romantiker. Bitter livsnjutare. Tycker att livet är ganska knepigt ibland men såklart strålande vackert oxå. Jag väljer att dela med mig mest av det fina här (utan att vara oärlig), för på den här platsen kan livet vara lite som jag vill att det ska vara, och det är det bästa med att blogga.

Hoppas ni ska trivas! Puss och kram

 

Minnen från en sommar som aldrig blev.

Trots att sommaren aldrig riktigt kom det här året känns det som en väldigt fin en nu när man tittar tillbaka. Mellan alla höstliknande vindar och filmkvällar istället för grillkvällar så lärde jag känna Italien, Värmland, Köja, Hamburgö och Fårö. Dessutom var det första sommaren med världens sötaste lilla Esther.

Så... Här kommer bildkavalkaden från en fucking jävla skitsommar som trots allt hade guldpartiklar i luften:

Ge mig nåt lika trasigt som du och jag.

Har lyssnat på den här låten om och om igen, hela dagen. Har inte fått så mycket annat gjort överhuvudtaget faktiskt. Inget av det jag borde i alla fall. Men det som förgyllt dagen är lunch med fina vänner + bebis, ett telefonsamtal med en kär barndomsvän och Jonas Gardells serie  "torka aldrig tårar utan handskar" på 1:an. Åh, så fin! Och viktig!

När alla löven fallit av, när hela världen står naken, då finns ni fortfarande där.

Efter en tung vecka kom världens finaste helg. Vi firade att det var 10 år sedan vi började musikalakademien i Umeå tillsammans. 10 år? Jag fattar ingenting... Men jag fattar att jag är oerhört lycklig som fått ha dessa tjejer i mitt liv i 10 år. För roligare och bättre och finare finns inte.

Helgen började bland äpplen och blommor på Rosendal. Fortsatte genom Stockholm till söder där kvällen bjöd på bubbel, lekar, politik och minnen. En mysig sleepover följdes av brunch i underbara Midsommarkransen och promenad till Vinterviken.

Ensam i min version av världen.

Jag tappade bort mitt hjärta och halkade på blöta höstlöv. Marken var kall och mörk så jag kravlade mig upp, med håliga strumpbyxor och uppskrapade knän. Snart ligger alla löv i drivor på marken. Som fallna drömmar. Som minnet utav något som en gång var. Symboliken värker i kroppen, målar svarta penseldrag bakom mina revben, innanför min panna. Det blir en lång vinter.