2010

När jag var mindre var 1:a januari den sorgligaste dagen på året. Både julafton, födelsedag och nyår som jag längtat till så länge var plötsligt över och jag kände alltid en sådan enorm tomhet.

Tomhetskänslan är fortfarande med mig lite... den går kanske aldrig att komma ifrån. men jag är oxå hoppfull. Jag har några spännande månader framför mig. Och jag lovar mig själv att jag ska försöka leva i nuet, njuta av stunden och inte fokusera på problemen. Jag ska våga! Och jag ska inte vara så förbaskat rädd för allt. Och framförallt ska jag ha kul! Jag är ju trots allt bara 27. ;)

Pin It