Ibland tror man liksom bara att livet aldrig kommer bli bra. Att all trygghet rycks undan under ens fötter och man faller för att den försvann och kanske tror man att man alltid kommer ligga kvar på marken. Men så ringer telefonen. Någon får en att resa sig, trycka tillbaka tårarna och släpa sig utanför dörren. En timme senare ler man över en kopp kaffe och en delad chokladboll och man känner att det kommer gå. Allt kommer gå. För hur ensam man en kan känna sig har man någon där som sträcker ut en hand och säger att allt kommer lösa sig och det blir sommar igen och vi ska dricka rosévin i parker och äta popcorn och prata om hur svårt livet kan vara men även hur underbart vackert det är emellanåt.
Vänner är det finaste som finns.
1 Comment:
Jag håller med dig om att vänner är det bästa! :)
Stor kram
Post a Comment