Det finns en bok. En bok som jag läste första gången för två år sedan tror jag. Jag hittade den i en låda häromdagen och kände att det var tid att läsa den igen. Den är fullkomligt underbar. Tar bara ca 1 timme att läsa och under hela den timmen höjer jag aldrig blicken. Det är som att dricka kaffe med kärleken. I det här fallet den första kärleken. Man vill aldrig att kaffet ska ta slut. Inte heller kärleken. Och inte boken. Men tids nog tar ju allt slut, och man överlever trots att man trodde att det aldrig skulle gå...
Jag suckar mig igenom Gunnar Ardelius vackra ord och mitt hjärta sväller lite bakom mina revben. Det beskriver så precis hur det var. Att vara ung och kär och tro att man aldrig kommer klara sig utan varandra.... Lova mig att ni läser den!
0 Comments:
Post a Comment