onsdag 3 juni 2009

A walk down memory lane....

I morgon åker jag upp till Östersund för att på fredag fira min lillasysters student. Jag kan inte tro att det är sant. Att min lilla syster ska ta studenten. Något jag ännu mindre kan förstå är att det är 8 år sen jag gjorde det....

Det känns otroligt längesedan, ändå minns man allt som igår. Det var en underbar tid! Helt klart bland det roligaste man gjort. Det var så bekymmerslöst. Man hade hela världen framför sina fötter, och inte en tanke på att det kunde bli ganska klurigt på den vägen... Livet var ju helt enkelt en fest!

Det var Volund...( jag vet, bilderna är askassa, har fotat ur mitt student album...)


Det var den stora balen på gamla teatern...





Och mösspåtagningsbalen på Palmcrantz...




Festande på skoltid...



Festande efter skoltid








Och självaste student- dagen...







Och dagen efter...


Och lycklig tid var det. Det står ju i min dagbok...


Ett annat utdrag ur min dagbok (dagen efter studenten):
" Jag går inte i skolan längre. Efter 12 år bryts en rutin och jag är fri att göra vad jag vill.
Jag har inte förstått att ESMU3c inte är en klass längre. Att vi nu gått igenom allt roligt med studenten tillsammans. För roligt var det! Helt otroligt! Den senaste tiden har varit helt enorm! Fest i stort sett hela tiden.
Det går inte att förstå att vi aldrig mer ska gå i PC:s korridorer, köpa kaffe i Helges fik, höra Magnus skrika " Isabelle" på bred skånska, se Anders porra sig, lyssna när Joel säger något smart... Jag kommer sakna det helt fruktansvärt! Jag är redan helt nostalgisk..."

Åh, tusan... skulle göra vad som helst för att spola tillbaka tiden bara för en dag och ta studenten igen! De var de bästa av tider!

2 Comments:

Falk/Kokkalis said...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Falk/Kokkalis said...

åå vilka härliga bilder och minnen!! (Som i denna stund även ploppar upp för mig) Tiden går verkligen alldeles för fort...
Men, det känns som om man har milstolpar i livet, alltså olika saker att se fram emot hela tiden! Det gör ju allt mycket roligare, om man ser på det så!- Dock synd att man inte kan spola tillbaka tiden och uppleva en stor händelse igen... Fast å andra sidan är det kanske bäst och finast att bevara det i minnet. Det är ju då det blir speciellt!

Oj det här blev kanske lite flummigt,haha, men hoppas du förstår vad jag menar!!

Snart ses vi på vår nästa milstolpe!! :)

Kram