Tvillingar

Tänk när man var liten och alltid önskade att man hade en tvillingsyster. Hoppades lite i smyg att det kanske fanns någon någonstans precis som i "Allra käraste syster". Nu har det hänt en av mina bästa barndomsvänner. Emelie är adopterad ifrån Indonesien och hamnade som liten plutt i Helsingborg. På senare tid har hon varit nyfiken på sin bakgrund och luskat lite i den. Och det som hänt är helt otroligt. Hon har hittat sin biologiska tvillingsyster. Hon bor i Lund, bara några mil ifrån Emelie. Det är så häftigt och coolt och fint så jag blir alldeles mållös. Här kan ni läsa hennes historia.

Kan vi inte vara nära bara en minut? Är det nu, nu som det tar slut?

Man har ju alltid hört att svanar lever med samma partner livet ut, och att de inte skaffar någon ny partner om deras älskade dör. Fint kan man ju tycka. Men tydligen är det inte så. Forskning nuförtiden visar på att de lever i par, och ibland hela livet ut, men att separationer är mycket vanligare än vad man förr trott. Så det är inte så lätt att vara svan heller tydligen. Jag undrar lite hur det går till när de ledsnar på varandra... Om de liksom tjatar sönder varandra eller om det helt enkelt simmar förbi en annan svan med lite längre och snyggare hals? Kanske är det lätt även för dem att tänka att gräset är grönare, eller att vattnet är mer skimrande på andra sidan vassen...



Hos svanarna jag såg häromdagen kändes ju stämningen sådär....Typiskt.

Kom så äter vi hallon på en rutig filt i gräset!

För ett tag sedan så tog Erik i vårt team lite bilder på oss på båten. Lite cv-bilder och lite karaktärs-bilder. Jag har inte fått alla bilder än men några. Så som jag ser ut här ser jag ut i vårat Hairspray-medley. Det är nog mina favoritkläder i hela showen. Känner mig lite som Betty Draper. :)

Jag tänker alltid på dig i april.

Åh, jag har haft en hemskt bra påsk-helg hitills. Den har spenderats bl.a. på Golden hits, Judith & Bertil, Strand, Pontus by the sea, vid Årstaviken och på min balkong. Idag var jag lite sliten så jag har bara njutit av hur mycket jag älskar min lägenhet när det är sommar. Ljuset bara flödar in och min balkong är alldeles renoverad och fin och utanför är det är miljoner knoppar på träden som snart exploderar och huden luktar som sommar...

Det är detaljerna som gör det.

Häromdagen fick jag ett paket på posten. Det var en påskpresent från min fina familj! Blev så himla glad!


I paketet gömde sig en väldigt fin bok full av inspiration för hemmet. Vi kikar på lite exempel:


Skulle ju inte ha nåt emot att vakna upp en morgon i det här rummet.


Och lite yrvaket vandra hit för morgonkaffet.


Fina koppar.


Finaste tapeterna!


Och fina galjar att att hänga sina favorit-klänningar på.

En superfin bok! Tack så hemskt mycket!

Gitarrer, spindlar och potatisskal.

(foto: Erik Andersson)

8 saker ni kanske inte visste:

* Jag började spela gitarr när jag var typ 10. Var extremt ambitiös i början och från 12-årsåldern hade jag en massa spelningar som typ barn-trubadur i Jämtland. Men sen ledsnade jag på att spela själv och började sjunga med pianister i stället. Tappade intresset för gitarren, och är idag inte ett dugg bättre än när jag var 14. Tänker dock att jag ska damma av gitarren lite vilken dag som helst nu.

* Jag är extremt rädd för spindlar. En gång hade jag en stor spindel i mitt kök och började hyperventilera och gråta och sprang ut ur lägenheten. Hittade ingen granne som kunde hjälpa. De vänner jag vågade ringa var upptagna. Jag hade fullkomlig panik och det slutade med att jag skrev till en kompis jag inte kände så väl men visste bodde i närheten på facebook-chatten. Han ställde upp och kom hem till mig och tog bort spindeln. Jag kände mig urlöjlig, men det finns liksom inget jag kan göra. Blir helt paralyserad av spindlar. Varför måste de finnas?

* Jag är oxå hemskt rädd för döden. Kan inte alls relatera till den och det känns liksom bara så himla overkligt att vi en dag inte ska finnas här.

* Kan ganska ofta känna mig sorgsen när jag ser gamla människor. Är så rädd att de känner sig ensamma, för att deras kompisar inte lever längre. Och kan oroa mig för att de oxå är rädda för döden och mest av allt önskar att de var 25 igen. Jag hoppas att gamla aldrig känner så.

* Under en period när jag var liten vägrade jag äta allt utom potatis-skal. Det var det enda jag tyckte om och mamma var så orolig för att jag skulle svälta ihjäl. Fortfarande är alla former av potatis det bästa jag vet. Inte skalet så mycket dock...

* Jag har varit riktigt kär 3 gånger. Förälskad ungefär 1000.

* Jag har flyttat 19 gånger sedan studenten.

* Jag önskar att jag hade massvis med fräknar. Det är urgulligt tycker jag!

Jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går.

Vi har det bra här på båten. För det mesta har det varit väldigt mycket vår, vilket betyder att det är sommar på soldäck. De senaste 2 dagarna har det dock varit molnigt, men solen kommer nog snart tillbaka hoppas vi.


Häromdagen visade våran ljudtekniker Fredrik oss den enda secondhandaffären som finns i Kiel. Den var stor och hade mycket skräp men några guldkorn och hon som jobbade där var hur gullig som helst.



Det här är Fredrik. Han satt mest på en stol och väntade.


Jag köpte bara 2 sjalar, eftersom jag nästintill är beroende av att ha sjalar i håret. Men jag kommer nog snart gå dit igen och rota mer ordentligt.



Slutligen får ni utsikten ifrån mitt lilla hytt-fönster oxå. Världens minsta fönster, men ganska fint ändå.

( Jag vet att jag bloggar så dåligt här på båten, men internet är liksom så nyckfullt... Ofta när man tar med sig datorn för att gå och blogga så funkar det inte alls. Ska kolla upp det här med att köpa internet till hytten till nästa period. Verkar som att ganska många har det, och att det funkar lite bättre.)

Människor helt utan betydelse

För ett tag sedan på en tågresa läste jag den här lilla boken. Det är Johan Kling som skrivit den, ni vet han som gjorde filmen "Darling". (Som för övrigt är en av de bästa svenska filmerna som gjorts de senaste åren. Har man inte sett den så måste man.) Boken har precis samma vemodiga känsla som "Darling". Den har fint språk och fina beskrivningar av ett kokhett Stockholm där man under en dag får följa en mans tankar. En man i mediebranschen som det inte direkt går strålande för. Under denna dag får han nobben från flera jobb, samtidigt som han går och undrar över om hans flickvän fortfarande älskar honom och om han ska våga ringa då han inte vill verka efterhängsam. Han är enormt osäker och ibland så mesig att man nästan får ont i kroppen, samtidigt som man kan känna igen sig till en del. Det är en perfekt liten sträckläsarbok och ett fint litet tips tänkte jag.

Följer dig hem, tar den långa vägen så jag får känna mer av din lukt.

Tänkte att jag ville visa er min nya vårkappa som jag köpte för 50(!) kronor på en loppis i Östersund. Måste nog vara årets bästa fynd. :) Klänningen under kommer från H&M och den tycker jag oxå om. Känner mig lite som en engelsk konfekt när jag har den på mig. :)

10 år senare.

För ett tag sedan fick jag ett brev på posten. Där stod det att jag haft mitt körkort i 10 år. Jag fick direkt en liten klump i magen. 10 år! Hur är det möjligt? Jag kan ju fortfarande minnas känslan i luften den våren. Kläderna jag tyckte mest om att ha på mig. Alla framtidsdrömmar vi satt och pratade om, planerna efter studenten. Känslan av att vandra hem i soluppgången efter en fest med studentmössan neddragen som en symbol på att man snart var vuxen. Vuxen och fri. Föga anade man att vuxen och fri inte alltid skulle bli sådär himla enkelt. Men den våren tänkte man inte på det. Den våren var en fest. En känsla av samhörighet och trygghet. Man var ju bara så jäkla glad. Så himla fin tid!


10 år senare smyger jag in i en fotoautomat på Gullmarsplan. Tar mina nya körkortsfoton och ber en stilla bön att det ska kännas som en evighet innan jag måste gå dit igen. Innan det gått ytterligare 10 år...

Jag ska sakna dig i morgon. Ja, du vet hur jag kan bli.

Nu drar jag till sjöss igen. Fasen, vad 2 veckor går fort...

Och om du vill så får du alltid komma hit. Ditt hår skulle lysa så fint i solen.

Några timmar senare badar min lägenhet i ljus och tulpanerna ser nästintill självlysande ut. Jag känner att jag helst av allt skulle vilja stanna här några dagar till, men i morgon bär det iväg igen, och det blir nog bra det med.

Vad jag bryr mig om nu, är att från samma säng lyssna till samma regn.

Regndroppar på balkong-räcket. Men tulpanerna står där och avger ett tyst löfte om att det alldeles snart kommer att vara grönt utanför min balkong. Och det känns ju fint som snus. Man är ju så vansinnigt färdig med vintern. Varför finns den överhuvudtaget?

Blue Valentine.

Så.hemskt.bra.film.

Förälskelsefasen och relationens undergång spelas upp parallellt. Filmen handlar om hur rätt person kan bli så fel. Om hur man slutar se sin partner. Om borttappade drömmar, känsla av att vara otillräcklig trots att man gör allt för att förtjäna att älskas, olikheter som gör att vansinnig förälskelse i längden inte räcker till och att man trots barn inte kan hålla fasaden uppe hur länge som helst. Filmen är tragisk, romantisk, otroligt välspelad och väldigt stark.

När jag sätter mig på bussen hem mår jag illa. Jag vet inte om det har att göra med lite sömn, lite mat och åksjuka eller om det är av ångest över det här med tvåsamhet. Kanske en blandning av allt. För man mår inte bra av att se den här filmen. Man blir inte hoppfull över tanken att leva som par. Men man blir berörd. Väldigt berörd.

Bokmärken, snusdosor och inköpslistor.

När jag var liten samlade jag alltid på något. Var det inte bokmärken, så var det brevpapper, frimärken, klistermärken, manicklar eller plastnappar som man hade runt halsen. Och fortfarande samlar jag ju lite, om än inte lika febrilt som när jag var barn. Vykort, porslins-rådjur och fina klänningar står på samlarlistan hos vuxna Isa.

Innan jag tog tåget från Östersund i onsdags hann jag in en sväng på Jamtli ( som är Jämtlands läns museum). Där har de en utställning där folk fått lämna in diverse samlingar. Himla fint faktiskt.




Filmisar såklart!


Jag spanade in fröken Bardot.


Någon jobbade på Ica och samlade på inköpslistor som hon hittade i t.ex kundvagnar.


Tusentals snusdosor.





Oranga prylar.


Gris-samlingen var gullig!


Och så jag bakom ägg-koppar.

Himla fin utställning. Samlar ni på något?