Där under träden, bakom stängslet, finns en stig för dig.

Sitter i min lilla lägenhet i Oslo och dricker pulverkaffe och äter choklad. Har precis gjort mig i ordning lite för kvällens bravader. Vi ska gå och se Buddy Holly! Är så peppad så det är inte riktigt klokt! Ska bli så spännande att se hur de har gjort den här! Antar att jag kommer bli lite nostalgisk oxå. Buddy- turnén var ju verkligen helt underbar... Men det är kul att va här oxå! Vi har mest sjungit hela veckan men idag började vi lite med koreografi till vårt Hairspray-medley. Fort går det och kul blir det! ( när det väl sitter... jag är ju inte direkt snabbast i klassen när det gäller koreografi, men det ska nog gå till slut. =))

Trevlig helg alla finingar! Saknar er där hemma!

Vi är förlorade vi två, sen vi var 17 år.

När jag var 17 sprang jag runt i gymnasiekorridorer som de flesta andra 17-åringar. Pussade pojkar som spelade gitarr på dunkla hemmafester, drack blaskigt kaffe på kaféer i timmar och pratade sönder drömmar om kärlek och framtid. Det var ju så mycket man skulle göra och man kunde knappt vänta tills man skulle bli vuxen på riktigt. Jag minns att jag tänkte att jag skulle ha barn när jag var 27. Det var ju ändå 1000 år dit och innan dess skulle jag ju definitivt ha hunnit med alla resor, haft alla spännande kärleksaffärer, fått fart på min karriär och nog känna att jag var redo att stadga mig.

Om ca. en månad fyller jag 28 (TJUGOÅTTA!!!) Det känns inte alls okej. Det har gått 10 år sedan vi rörde runt våra drömmar i blaskigt kaffe på kaféer i en liten stad i Norrlands inland. Jag har varit med om enormt mycket under dessa 10 år, och jag är glad över de flesta val jag gjort, men i vissa fall känns det som om jag inte kommit någon vart. Ibland känns det som om jag fortfarande står och stampar med mina drömmar på botten av kaffekoppen. Ibland (eller nästan alltid) känns det fortfarande som om det är 1000 år tills jag vill få barn. Och ibland när jag inte känner mig trygg blir jag precis lika osäker och liten som när jag var 17.

Kommer man nånsin bli vuxen på riktigt? Kommer det plötsligt klicka till? Kommer allt plötsligt falla på plats? Kommer jag om några år gå med en barnvagn och på riktigt vara lycklig över det? Känna att jag själv valt det och inte bara följt samhällets normer? Kanske gör man det till slut av rädsla för att sitta ensam när alla andra "leker vuxna"?


17 år. Eller kanske 18 faktiskt?

Kommer jag släppa den där önskan om att vara evigt ung? Jag vet inte... Just nu känns det svårt.

Jag har varit i alla städer.

Kallt. Väldigt kallt. Ett rum som inte känns som mitt men där jag efter några nätter nu ändå börjar kunna sova i utan att lyssna på alla märkliga ljud och titta efter spindlar i hörnen. Nya människor som är snälla människor. Nya intryck. Sång. Sång. Sång. Prestationsångest och lite nervös att alla ska tycka att man är lite konstig för det kan man ju va ibland. Lite hemlängtan efter allt som är tryggt. Efter varma kramar, lakan som är ens egna och vegmaten som finns på ICA. Men ändå glad. Det är ju fint att gå på gator man inte känner igen. Tror det blir bra det här.

Hejdå Stockholm.

Sista kvällen i Stureby. I morgon flyttar jag till Oslo för en stund. Nytt jobb, ny stad, nya människor. Spännande, roligt, pirrigt, läskigt, nervöst... allt på en gång. Vet inte riktigt när jag kommer hem nästa gång. Kanske inte förrän i februari faktiskt.

Förresten så blev det ingen "Kristina" för mig. Fick ett sorgset mail häromdagen. Såklart att det känns ledsamt, det gör det ju alltid när man får nej, särskilt när det är nåt man hade velat så mycket att det gör lite ont i hjärtat... Samtidigt vet man ju att det var en vansinnig konkurrens, men förhoppningarna finns ju såklart alltid där ändå. Att man kanske, kanske är precis den de söker. Men så var det alltså inte den här gången... Nej-svar är ju det tråkigaste med det här yrket. Man får ladda om. Intala sig själv att man är ganska bra ändå. Det kan vara väldigt tufft. Men så ibland blir det ja, och så tar livet en ny vändning, och det är det mest fantastiska med yrket. I morgon tar mitt liv en ny vändning.

Tusen timmar av mjuka kyssar.

Jag vill hångla. Tusen timmar i sängar, på soffor, under träd fastän det är lite kallt, i kök, i badkar, i barer, överallt för att man bara måste. Bilderna ovanför är härifrån, en sida med en hel massa hångelbilder, därav min abstinens. Att hångla är ju det finaste. Åh...

Frost

För några veckor sedan när det var lika kallt som nu men när frosten hade löv att lägga sig på stod det en ensam stol och frös på gräsmattan utanför mitt hus. När den hade stått där i fem dagar och fem nätter smög jag ut och tog in den i värmen i mitt kök. Det borde väl vara okej när någon lämnar den sådär länge till sitt öde? Om någon saknar den får man säga till. Annars mår nog stolen ganska bra hos mig.

60-tal och vår. Bästa kombon.

Men Gud, jag tycker H&M:s vårkollektion ser helt fantastisk ut! jag vill ha typ allt! Här kan man se mer.

Du har inte en aning att jag tänker på dig precis just nu.

Jag som knappt ägt ett par byxor tidigare har ju gått och blivit byxtokig den här hösten. Hittar hur många par byxor som helst som jag vill ha. Dessa söta köpte jag på MONKI för ett tag sedan och jag gillar dem skarpt! =)

Regnmoln brukade jaga mig, och nu jagar jag morgonen längs avenyer.

I torsdags eftermiddag tog jag tåget till Göteborg där några av mina finaste vänner bor.


Bland annat har jag sett Helena på stadsteatern. Hon är med i "Stenen" och hon var alldeles fantastisk! Efter föreställningen åt vi middag hemma hos Karolina. Åh, vad jag önskar att jag bodde i samma stad som dessa flickor!


Karolina.


Sen har jag gått massa på stan. Jag känner inte Göteborg så väl, men det är ju himla mysigt.


Vi gick i massa fina secondhandbutiker där man t.ex hade fina cyklar i trappor.



Det här skåpet hade hemskt gärna fått bo hemma hos mig om jag hade haft plats. Oj, så fint!


Vi gick även på Liseberg där det redan var jul. Åh, det var ju fantastiskt. Jag älskar jul och jag älskar nöjesparker. Det var som en sagovärld.




<3


På Liseberg kunde man gå in i Evert Taubes värld. Där vi gick ganska länge och lyssnade på sånger om Calle Schewen, Carmencita och de andra.




Vi var oxå på bio och såg en fransk film som var så fin, så fin. " Igelkotten" ( Efter boken "Igelkottens elegans") Den är verkligen att rekommendera.


Efter bion såg vi ett Igelkottsträd. Det var ju passande tänkte jag och tog ett kort.

Bästa helgen har jag haft i alla fall och jag tänker att jag skulle kunna bo i Göteborg en vacker dag. Men nu är jag på väg till Stockholm som ju oxå är hemskt fint. Jag har Belle & Sebastian i öronen. Musiken påminner mig om ungdomsromantik. Hela jag känner mig nostalgisk, tillfreds, tacksam och lycklig. Verkligen lycklig. Det är grått utanför mitt tågfönster, men det gör ingenting.

Jag har en dröm....

... och det är att få vara med i "Kristina från Duvemåla"som ska sättas upp i Helsingfors 2012. Den drömmen delar jag med väldigt många. Över 1200 ansökningar skickades in och ca. 600 fick komma på audition. Igår var det min tur att sjunga för Björn och Benny. Fjärilarna som var i min mage precis innan jag skulle in och sjunga går inte att beskriva. Ungefär som när man ska åka fritt fall. Man tror att man ska dö samtidigt som det är ganska spännande.

Jag tror det gick ganska bra. Efteråt är det svårt att minnas, allt blir lite som en dimma. Men jag är väldigt glad att jag åkte. Oavsett hur det går så har Björn & Benny ägnat tre minuter av sitt liv åt att lyssna och titta på bara mig. Det tycker jag är coolt. Sen håller jag förstås alla tummar och tår att de tyckte om klangen i min röst. Att jag är rätt typ. Att jag får komma på en callback. Allt visar sig.

Knappt frustrerad...

Lucky strikes, cocktails, bedragna hemmafruar och tjusiga kläder.

Elsa tipsade om en rolig sida på sin blogg! En sida där man kan göra sig själv till en mad men-karaktär! Himla roligt tycker jag. Såhär kunde jag bli t.ex.



HÄR kan ni prova! =)

Vi två är saknade te havs.

Blir så glad när solen skiner på dagen, men den försvinner så fort nu... Jag är mörkrädd. Kanske bor det monster under min säng? Eller är det bara monster i mitt huvud? Folk säger att det inte finns monster. Jag vet inte...

Om kärlek

Har du kysst någon idag? Nej

När går gränsen vid otrohet? Jag skulle säga om man kysser någon. Såklart kan man i tanken vara otrogen innan, men man kan inte alltid hjälpa sina tankar. Frestelser uppstår i alla relationer tids nog, och när de uppstår måste man aktivt välja att inte låta de tankarna ta över. Att kyssa någon är inte okej. Då har man gått över gränsen.

Är du romantisk? oh, ja.

Hur skulle du beskriva den perfekta pojkvännen? Lyhörd, snäll, smart, stilig, romantisk, mjuka kyssar. Och som får mig att känna mig mest speciell i hela världen. =)





Hur skulle du beskriva dig själv som flickvän? Alldeles underbar eller alldeles dödsjobbig, och allt däremellan. Jag är mig själv.

Vad är viktigt i ett förhållande? Att man älskar varandra och att man respekterar varandra. Att man kan vara sig själv till 100% och tillåter sin partner att vara det oxå. Och att man skrattar tillsammans. Och när tiden går är det otroligt viktigt att man anstränger sig för att hålla kärleken vid liv. Att man inte tar varandra för given.



Har du gråtit framför någon du tyckt om någon gång? Såklart.

Har du lekt med någons känslor? Aldrig riktigt medvetet, men i efterhand har man kanske förstått att man gjort det. Att man gjort fel. Jag har definitivt ångrat saker jag gjort.

Hur många har du varit ihop med? Skulle nog säga 3. Det är ju många fler som man har dejtat under längre perioder, men inte riktigt vetat var man haft. 3 som jag öppet kallat pojkvän.

Hur länge höll ditt längsta förhållande? 3 år.

Hur länge var ditt kortaste? 6 månader.

Vill du vara singel eller ha ett förhållande? Jag gillar tvåsamhet (även om jag tycker att det är hemskt svårt), och är det ett lyckligt förhållande vill jag självklart leva i det. Men jag vill inte ha ett förhållande bara för att. Då är jag hellre singel.




Är du en bra pojk/flickvän? Ja, om jag lever i en relation där jag mår bra.

Hur gamla var dina föräldrar när de blev tillsammans? Vet inte riktigt. 23-24 kanske?

Skulle du kunna tatuera in din kärleks namn? Nej, det är inte min grej. Hur mycket man än älskar någon så vet man ju aldrig vad kärleken tar för vägar. Och skulle jag träffa en ny kille som har sitt ex intatuerat skulle jag tycka det var lite jobbigt. Därför struntar jag oxå i att göra så.


Har du mest blivit dumpad eller dumpat? 50-50 typ.

Hatar du ditt ex? nej, jag är typen som är kompis med mina ex.

Har du velat bli tillsammans med ditt ex igen? Ja, det har jag velat ibland.

Har du kvar någonting från dina gamla förhållanden? Ja, ganska mycket. Små presenter, massa kort och brev som jag sparat i gamla dagböcker t.ex.



När du vill ha någon, vad gör du? Jag gör allt för att få honom att förstå hur underbar och charmig jag är. =)

Bästa raggningsrepliken? Det där med raggningsrepliker funkar ju inte...

Hur skulle den perfekta dejten se ut? Kanske att man går på tivoli tillsammans. Det är fint väder och efteråt har man picnic med vin, choklad och jordgubbar. Sen går man hem till honom och lyssnar på musik och pratar om allt och inget och hånglar järnet. Sen eftersom det är sommar kanske man går ut och badar nattbad nånstans. Väl hemma igen bland kyssar och tusen meningar kan man inte fatta att klockan plötsligt är 5 på morgonen och man fortfarande inte är trött för man är omättlig på personen man är på dejt med.




Om mannen i ditt liv skulle du vara otrogen, vad skulle du göra då? Jag skulle förstås tycka att det var dödsjobbigt och säkert gråta sönder mig, men jag skulle nog inte vara helt oförstående. Alla kan göra misstag, och vet jag att det är mannen i mitt liv hoppas jag att jag skulle kunna vara förlåtande och beredd att jobba på vad som är fel i vår relation. Vad som fick honom att göra det. Blir det däremot en återkommande grej, då får han gå. Det finns ju fler än en som kan vara mannen i livet.

Vill du gifta dig? Varför/Varför inte? Jo, det vill jag nog. För jag tror att det är en sådan vansinnigt lycklig dag, och jag vill vara med om det. Och jag vill ha en stor fest full av kärlek och alla mina vänner.

Vill du ha barn? Jag vet inte. Jag hoppas att jag vill det en dag, men just nu känns det väldigt långt bort.

Blir du lätt kär? Jag har lätt att bli förälskad, svårt att bli kär.

Vad faller du för? Svårt att säga vad det är. Det har ju med känslan att göra. När han ger en 1000 fjärilar i magen. Det sitter nog i blicken. Och i charmen. Och om han får mig att skratta mycket.

Vad är det mest avtändande du vet? svettlukt och dålig andedräkt. och folk som är för egenkära.

Hur viktigt är det att man har något gemensamt? Väldigt viktigt.

Har du fått ditt hjärta krossat? Kanske skulle man kunna säga att mitt hjärta gått i 2 delar, men aldrig i 1000. 2 delar går fortare att sätta ihop. Jag har blivit dumpad och bortvald, och jag har gråtit sönder mig, men det har varit tidigt i relationer, innan det har börjat handla om riktig, djup kärlek.



Hur raggar du? Brukar inte ragga.

Har du en ”utseendetyp” hos killar? Nej, alla jag varit kär i har varit väldigt olika.

Vem var din första kärlek? min farbror Hampus. han är lika gammal som jag och när man är typ 3 fattar man ju inte att det är ganska äckligt att man e släkt. =)

Vad tycker du om att ligga på första dejten? Det tycker jag är alldeles strålande! =)

Vad tycker du om one night stands? Inte alls min grej, men det är inget jag tycker är dåligt eller så. Jag får bara inte ut så mycket av det.

Är kärlek allt i livet? Det beror på vilken kärlek man menar. Parkärlek är inte allt. Men kärlek i sin helhet är ju grunden till allt fint i livet, så därför svarar jag ja på frågan. Utan någon kärlek skulle det vara väldigt svårt att leva.



( Jag tog listan från fina Annika Marklunds blogg. Bilderna har jag hittat på weheartit )

Du kommer att möta en lång mörk främling.

Såg Woody Allens nya film igår. Jag tyckte mycket om den.

Vi går ut och brinner upp i natten och skyller allt på våra fyllehuven.

Jag lånar ord och bilder av andra. Lättast så. Dagar då det känns som om alla dömer en. Dagar då man får lite ont i magen när man ska publicera blogginlägg. När man analyserar allt i minsta detalj. Kommer alla tycka att jag är självupptagen, ful, egocentrisk, osmart, tråkig, ointressant? Tänker att jag inte borde bry mig så mycket om vad andra tycker. Att jag borde kommit förbi det stadiet. Det har jag inte. Jag bryr mig nog alldeles för mycket. Det gör att jag tappar min skrivlust, vilket gör mig ledsen, för egentligen älskar jag ju att blogga.

I nästa liv ska jag inte bry mig så mycket. I nästa liv ska jag bara vara grym och cool och skita i vad andra tycker. Göra saker för min skull. För att jag tycker att det är kul. Kanske borde försöka börja redan nu, och inte sitta här och fundera över om jag ska publicera det här eller ej. Kanske får jag lite blogglust tillbaka.

Jag gömde mina drömmar precis där din axel blir till hals.