Vissa perioder är det hemskt svårt att förhålla sig till skrivandet här på bloggen. Ord fastnar ibland på fingertopparna, och lossnar kanske först i en liten skrivbok bredvid sängen, i ett mail till någon, eller i luften mellan vänner på en alldeles för varm balkong. Och ibland är det ju t.o.m så att de stannar på fingertoppen, på tungspetsen eller längst in i hjärtat utan att vilja lämna kroppen.
Det har varit en tung sommar på många vis. Inte bara för mig, utan även för väldigt många runt omkring mig. Och att skriva saker här... ja, det kan lätt bli fel liksom, och det är därför jag varit så tyst.
Jag har velat fram och tillbaka om jag kanske faktiskt ska sluta blogga, men jag tror inte jag vill det. Det ligger mig egentligen ganska varmt om hjärtat... Så jag tror jag stannar kvar en stund.
Min kameraladdare har varit på villovägar länge, den är på väg till mig nu. I brist på egna bilder får ni några bilder på det som förgyller mina klibbiga sommarkvällar nu när jag jobbar väldigt mycket. "Mad men". Åh, vad tjusiga de var i början på 60-talet. Man blir ju knäsvag. Och jag är hoppläst förälskad i Joan... ( Den rödhåriga kvinnan). Oh, my!
fredag 23 juli 2010
Om ord som fastnar och tjusigt 60-talsfolk
Subscribe to:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 Comments:
Bra att du stannar kvar. =)
Joan är typ den vackraste kvinna jag sett, så jag delar din förälskelse..!
Så skönt att du stannar lite till!
Du har varit saknad!
Kram J
Man ska blogga när man känner fört, det finns inga måsten. Jag följer dig och blir glad när det kommer ett nytt inlägg, även om det inte är så ofta just nu.
Ha en fortsatt bra och mysig sommar!
Stora kramar från Öland!
Hoppas inte du slutar blogga, Isabelle. Du är så duktig på att skriva och skriver så mycket fint och tänkvärt. Hoppas det tunga snart blir lättare. Efter regn kommer alltid solsken, så är det bara. :)
Kanske världens bästa serie. Jag såg sista avsnittet på säsong 3 och blev knäckt.
man vill inte att det ska ta slut.
Post a Comment