Jag har ju precis flyttat till en ny lägenhet i Stureby. Det gick lite för fort för mig det där med att bli sambo. Jag var inte riktigt färdig med att bo själv helt enkelt. Håller ju på och fixa och dona och det börjar bli mysigt. ( Ni ska snart få se smakprov) Här kommer i alla fall lite inspirationsbilder som jag blir knäsvag av...
Tänk om det var den här lägenheten jag fick inreda. Vilken dröm! ( Tyvärr är min lägenhet en 50-tals hyresrätt med plastmattor, men jag får göra så mysigt det går)
God natt!
Jag gillar färg...
Och blommigt och romantiskt...
Åh för att dricka sitt morgonkaffe här....
Den här lägenheten tillhör några som har en väldigt fin blogg.
Elsas lägenhet är underbar!
Det är fint med fina klänningar lite varstans. Skor oxå för den delen. Fina prydnader.
Åh, det finns så många fina hem... (bilderna kommer lie överallt ifrån)
måndag 31 maj 2010
Inspiration
Upplagd av Isa 0 kommentarer
söndag 30 maj 2010
Gå på loppis!
Åh! Idag hade jag velat äta en lång frukost på min balkong och sedan åkt bort och spatserat runt på Hornstulls loppis hela dagen. Dock är jag instängd i ett gammalt museum, men är ganska glad i alla fall. Men jag tycker definitivt att ni som är lediga ska gå och loppis-fynda!
Upplagd av Isa 0 kommentarer
onsdag 26 maj 2010
En tredjedel av den jag var går hem, en är krossad, en är din.
Jag lyssnar om och om igen på den HÄR låten och tycker att den är bland det finaste jag hört. Det kommer bli sommarens låt utan tvekan. Sååååå braaaa!!!!
Upplagd av Isa 0 kommentarer
onsdag 19 maj 2010
Om man ändå vore en superhjälte.
Jag skulle nog behöva lägga mig ner och vila en stund. Var som helst. Mitt på gatan. Bara känna marken mot ena kinden och solen mot andra.
Mitt hjärta slår så fort så ofta. På morgonen när jag vaknar är min kropp förlamad ( jag brukar vara rätt okej på morgnarna) och när jag har som mest att göra vill jag verkligen ibland bara krypa ihop till en boll och känna solen mot kinden, men jag är så rädd att jag inte ska ta mig upp då, så jag struntar i det. Sommaren är ung och solen värmer länge till, och det är en tröst nog så stor.
Jag jobbar på två jobb nu. Har sällan en dag ledig, minns inte riktigt sist. Samtidigt springer jag på castings, och för varje nej blir jag lite mera nedbruten men försöker putsa bort det från min axel. På kvällarna på sistone har det varit packning, uppackning och logistik hur man ska frakta möbler och grejer från olika ställen till ett annat när man är en ganska svag tjej, utan bil, med knappt någon tid.
Just nu är allt kaos runt omkring mig, och jag kämpar med att försöka ta en sak i taget, vilket jag är fruktansvärt dålig på. Vill att allt ska bli klart på en gång, så att jag i lugn och ro kan njuta av rosévin i maj-solen. Men att göra allt på en gång är ju omöjligt. Om man inte är en superhjälte. Jag är ju tyvärr alldeles vanlig... Dötrist.
Upplagd av Isa 4 kommentarer
onsdag 5 maj 2010
Min kära enda vän, jag vill ha allting
Jag vill ha tryggheten, men ändå spänningen.
Jag vill känna mig fri, men är rädd för ensamheten.
När jag är hemma längtar jag bort, när jag är borta längtar jag hem.
Jag vill ha så mycket, jag vill resa till världens alla fina platser, men jag vill ändå spara mina pengar.
Jag vill vara ledig, men när jag väl är ledig blir jag rastlös.
Man kan nog säga att jag vill äta upp allt godis, men ändå ha det kvar för det ser så fint ut i skålen.
Hur tusan ska man leva det här livet?
Upplagd av Isa 4 kommentarer
söndag 2 maj 2010
Do you have a story, do you have a story för me?
Alltså, det här är den sötaste låten jag hört på länge. Och den sötaste tjejen jag sett.
Upplagd av Isa 1 kommentarer
Moln kom i vägen, men baby, du är alltid den finaste...
Han frågade mig om jag alltid kommer vara såhär? Om jag ständigt kommer längta iväg och bort och om jag nånsin kommer komma ner från mina moln, ner på jorden där han står? Jag säger att jag inte vet och tittar ner på honom från molnen. Det är såhär jag alltid varit. Kanske skulle jag inte längre vara jag om jag kunde sluta med det? Du är så vacker där du står på marken i dina converse. Jag försöker hålla mig kvar, men vingar tycks alltid växa ut och fastän du är lång så når vi snart inte varandras händer.
Och nu är det ganska ensamt här uppe...
Upplagd av Isa 1 kommentarer