Ibland blir livet inte riktigt som man tänkt sig... Det kan vara små saker. Som att vakna upp i tron om att våren verkligen är här men när man tittar ut så är det återigen vitt och man blir så förbannad att man nästan skriker för att man just då hatar snö så mycket att det inte finns ord. Eller att ens favorit-tröja krympt till en 10-årings storlek i tvätten och man blir så jävla sur på allt och alla fastän man egentligen vet att det bara var ens eget fel... Såna här saker är ju ganska lätt att skaka av sig. Jag menar, våren kommer ju alltid ändå, och tröjor finns det gott om.
Men sen finns det andra saker. Saker som är väldigt mycket större än lite snö utanför fönstret. Saker som vänder upp och ner på alltihop. Saker som gör att man måste börja om. Gå vidare. Gå ifrån. Hitta nya vägar. Sakta men säkert sätta en fot framför den andra och bara hoppas att ens fötter ska bära ända fram till något fint. Något bra. Där är jag nu...
onsdag 7 april 2010
Att sätta en fot framför den andra och bara hoppas att man går på rätt stig.
Subscribe to:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 Comments:
Det blir bra. Tillslut. Kram!
Isa, din blogg är typ som en påse godis. För när jag klickar mig in på den och ser att du lagt upp ett nytt inlägg vill jag liksom inte läsa det för snabbt. Dina ord är som små godisar som man vill suga på länge innan man går vidare.
Ville bara säga det =)
Nu längtar jag efter nästa..det är sant!
Och du, det kommer nog ordna sig tillslut. Vad du än befinner dig i för vägskäl i livet så glöm aldrig att du är en fin och värdefull liten fillur på vår jord!
Styrke-kramar till dig!
Åh, nu vart jag alldeles varm i hjärtat.... Tack, tack så hemskt mycket...
Post a Comment