Den sista april som jag minns allra mest...

Jag är 14 år. Sitter på en cykel på väg mot en kompis. Vi är ett helt gäng som cyklar. Någonstans på vägen träffar vi ett kill-gäng som berättar att de ska smälla en hemmagjord bomb. Vi säger att det verkar ju kanske dumt och cyklar vidare och hör en bit bort smällen. Skakar lite på huvet och fnittrar hela vägen som bara 14-åriga tjejer kan. Fnittrar hela vägen på väg mot huset där vi ska fira valborg.

Vi har fixat en massa vin och öl. För på sista april då ska det festas. Då ska det skålas för våren och vi är ju ändå 14 år nu och nästan vuxna. Någon har cigaretter. Jag röker för första gången. Jag vinglar på smala 14- åriga ben för första gången och röker massa mer. Alla tycker att det är roligt att jag röker så mycket. Jag är ju liksom den fina flickan. Hon som har topp-betyg och sjunger i skolkören och nästan alltid har håret i flätor på något vis och liksom är sådär ordentlig. Jag tycker det är roligt att vingla. jag minns att jag i den stunden liksom blir less på att vara den duktiga tjejen. Och så röker jag lite till och klunkar i mig av vinet i den fina blå flaskan.

Någon gång ringer telefonen. Plötsligt gråter någon. Den hemmagjorda bomben? Vad är det med den hemmagjorda bomben? Nyheten sprider sig som en löpeld. En av killarna har sprängt av sig benet. I vindimman är det först lite svårt att förstå. men snart är vi alla nästan nyktra och gråter...

På skolan några dagar senare går livet vidare. Jag har flätor i håret och får MVG på matteprovet. En sista april har passerat. Jag har haft min första fylla på vingliga tonårsben. Jag har känt mig lite tuff i rökdimman på en altan. Överallt har det varit fylla. Överallt har det smällts smällare och bomber. Överallt har det sjungits högt och klart vid eldar att vintern rasar ut. Överallt har våren skålats in. Men en 15-årig kille får aldrig tillbaka sitt ben.

Bland molnen finns det hopp

På min spegel blommar rosorna för evigt.

Jag älskar blommor. Tyvärr älskar de inte mig lika mycket eftersom mina fingrar är allt annat än gröna och dödar de stackars blommorna alldeles för fort. Därför passar dessa låtsas-blommor mig alldeles utmärkt. De lever för evigt och kan köpas HÄR.

Sen kämpar jag förstås alltid på med riktiga blommor ändå eftersom jag tycker det gör hemmet så mycket mer fint och levande. Snittblommor är ju bra för de behöver man inte glömma bort, de har ju sitt vatten liksom. Just nu har jag rosa rosor på mitt vardagsrumsbord.

Jag var ingen. Du var aprilhimlen.

Jag köpte en ny jack-kavaj-kofta igår på American apparel. Ska bara byta knapparna till svarta så kommer jag älska den lite mer och använda den massvis av sommarkvällar. På bilden ser ni oxå min absoluta favorit-väska från Judiths second-hand. Grön, skön och perfekt storlek. I håret har jag ett spänne från monki.

Nu ska jag skutta iväg och köpa vin och blommor för ikväll väntas det fin-besök.

We will be ok

Snön har smält för längesen nu och folk gömmer sig i solglasögon på stan. Jag köpte ett par idag som kanske behövs vid tillfällen. Men jag tycker om att ha solen i ögonen. Jag tycker om att möta blickar. För det mesta. Och du och jag kommer bli okej. Du vet det va?

Jag ser tillbaka på mörka moln som heter ånger sorg och skam. De kanske krossar mig en dag men tills dess var det jag som vann...

Som ni märker har jag lite blogg-uppehåll... Det är så mycket som händer att min energi inte riktigt räcker till att vara kreativ på bloggen. Men jag kommer tillbaka. Så snart jag kan.

Du sa "kom tillbaks, när du tappat dina vingar och kan gå."

Funderar lite över det här med ensamhet... Att det ofta är så otroligt skrämmande men att det emellanåt kan vara det bästa som finns. Idag vandrade jag längs Stockholms soliga gator. Stannade ibland till bara för att njuta av att känna asfalt under fötterna istället för is och känna solstrålar värma mot näsan. Köpte en jeansjacka på rea för ingenting och hamnade sedan på ett kafé. Där satt jag sen en lång stund och tittade på människor och vackra kristallkronor i taket och skrev en låttext av bara farten. Smet på hemvägen in på våran lilla kvarters-butik och han som jobbar där log och önskade mig en trevlig kväll. Jag gick leende hela vägen hem och tänkte att ja, jag ska ha en trevlig kväll. Alldeles ensam. För jag tycker om mig själv. Jag är fin att vara med.

Sen blev det en fin kväll. Nu ska jag äta en apelsin och sen sova. Hoppas ni har det fint därute i cyber-natten.

Vi har skuggorna bakom oss trots allt

Nu hörrni! Nu är det inte lång tid kvar. Tills våra efterlängtade körsbärsträd står i blom, tills vi kan dricka rosévin hela dagarna, kvällarna och nätterna i lummiga parker, tills vi kan lägga undan varma jackor och fula klumpiga vinterskor för en lång tid framöver och känna gräs under fötterna. Idag låg jag ute på baksidan av mina föräldrars hus och solade och läste och jag har fått några ynkliga små fräknar på näsan och lite rosigare kinder. Känner mig genast lite sötare och mer hoppfull i magen. Solen och våren gör ju ändå att allt känns lite lättare. Och åh! vad jag längtar efter att äta jordgubbar!

(Bilder)

Min Julia

Min snygga, vackra, duktiga vän Josefin är med i Jakten på Julia som går på tv ikväll klockan 8! Så kom igen och rösta, rösta, rösta!!! Hon är bäst!

Regnmoln brukade jaga mig

Klippte av luggen lite idag. Brukar göra det ibland när jag behöver lite förändring. Känns sådär nu, men jag brukar vänja mig...

Twiggy, I love you!

Ge mig kläderna, håret, sminket, fräknarna på näsan. Sötast i stan liksom!









Tavlan längst ner har Marcus målat och jag älskar den! han är så hemskt duktig... Tyvärr har den blivit såld till ett galleri så den försvinner i dagarna. Jag kommer sakna henne...

C'est le vent, Betty

Är uppe i Östersund några dagar för att slappa och fundera över livet och just nu ligger jag på sängen i mitt gamla flickrum och lyssnar på den här låten om och om igen. Hemskt bra låt. Hemskt bra film.

Att sätta en fot framför den andra och bara hoppas att man går på rätt stig.

Ibland blir livet inte riktigt som man tänkt sig... Det kan vara små saker. Som att vakna upp i tron om att våren verkligen är här men när man tittar ut så är det återigen vitt och man blir så förbannad att man nästan skriker för att man just då hatar snö så mycket att det inte finns ord. Eller att ens favorit-tröja krympt till en 10-årings storlek i tvätten och man blir så jävla sur på allt och alla fastän man egentligen vet att det bara var ens eget fel... Såna här saker är ju ganska lätt att skaka av sig. Jag menar, våren kommer ju alltid ändå, och tröjor finns det gott om.

Men sen finns det andra saker. Saker som är väldigt mycket större än lite snö utanför fönstret. Saker som vänder upp och ner på alltihop. Saker som gör att man måste börja om. Gå vidare. Gå ifrån. Hitta nya vägar. Sakta men säkert sätta en fot framför den andra och bara hoppas att ens fötter ska bära ända fram till något fint. Något bra. Där är jag nu...

Pink lips

Jag har ett nytt lipgloss. Det är från Dior och är hemskt fint tycker jag.

För solen lyser utanför och skuggor målar mönster och vintern dör

Nu är det påsk. Våren är ung och oanvänd. Det känns fint tycker jag.