onsdag 22 juli 2009

Tappad glädje.

Jo ni förstår, jag tror att jag har tappat min glädje. Helt plötsligt känns det som om alla små glädjepartiklar i min kropp har samlats ihop till en boll, och att bollen råkade hoppa ur min kropp när jag hickade eller så...

Men jag hoppas att det snart känns bättre. Det brukar ju göra det. Annars känns det ju allt för hemskt.

Här kommer i alla fall en fin bild som ljusar upp lite:

4 Comments:

Marit Eriksson said...

Kram till dig. Hoppas bollen samlar ihop sig och studsar in igen.

Josefin said...

Min fina Isafisa. Jag vill att du ska vara glad! Lyckan är ju aldrig fast utan flyger iväg lite då och då. Men som tur är är den ganska lätt att fånga. Man måste bara få upp ögonen för var den har gömt sig...

Anonym said...

Det sägs förjävligt nog att vi numera enbart känner lyckan i
förväntning,
förhoppning,
farandes - på väg någon annanstans.

Kunde du så inte finna glädjen i förväntningen på att den snart kommer åter?

Jag saknar dej, alltid.
S

anna-lill said...

Så är ju livet, upp & ner. Hoppas du mår bättre snart! puss