Positivt om hösten som trots allt lurar bakom knuten.

Det är så himla märkligt... För en månad sedan kunde jag inte sova på kvällarna när jag tänkte på hösten. Jag fick sådan ångest över att sommaren skulle vara över och allt skulle vara mörkt och grått...

Jag känner fortfarande svag ångest, men jag känner hur den sakta men säkert ebbar ut och håller på att övergå i en liten längtan. Längtan efter att det blir mörkare, längtan efter att tända ljus och krypa upp i soffan med en kopp te, längta efter att ta promenader med tjock-kofta och halsduk bland färg-sprakande träd och sedan gå in och dricka varm choklad...

Tänk vad bra det är att man anpassar sig! Jag vill inte ha höst än, det får gärna vara några fina sommardagar till. Men när dessa dagar varit, då känns det ändå helt okej att hösten smyger sig på. Det är inte så ångestladdat ändå...

Idag köpte jag en fin kofta på rea som ska få vara med mig mycket i höst och vidare sen. För även om jag har förlikat mig med tanken på hösten, så gruvar jag mig ändå för att mörkret varar så fasligt länge sen, och då känns det lite lättare om man känner sig fin...

Pin It