Lite svart, lite vitt, framför allt däremellan.

Lite ytligheter... Jag har nya skor. De är så sköna att jag helst aldrig vill ta av dem. Och det bästa är att de bara kostade 150 kronor på Din sko's rea. :)

Jag kan aldrig förstå...

En vecka sedan det fruktasvärda inträffade. En vecka sedan en man bestämde att ett stort antal människor med hela livet framför sig inte skulle få vara med längre. Bestämde att föräldrar, syskon, vänner m.fl. skulle få livet förstört. Och att vissa varje kväll för resten av sitt liv skulle somna med bilder på hornhinnan så hemska att vi aldrig kan förstå...

Igår promenerade vi in till Oslo för att lägga blommor vid Domkyrkan. Oslo är sig inte likt. Staden är liksom stilla på något vis. Som om den är betäckt av något slags filter trots att solen igår var starkare än någonsin. Staden är täckt av ett filter, och av blommor. Överallt blommor. Utanför domkyrkan är det ett hav. Men även i gathörn, vid fontäner och statyer över hela stan. Hela Oslo.

Man känner förstås en stor sorg när man går på Oslos gator, och ångestklumpen som man haft i magen senaste veckan växer ännu lite mer och man har svårt att andas ibland när man läser alla meddelanden människor har lämnat till sina nära. Men man känner också kärlek och gemenskap. Och genom hela min kropp sköljer en våg av hopp i allt det hopplösa. Att vi faktiskt är så många människor som vill väl. Som har så mycket kärlek och rättvisa att ge. Som vill att den här världen ska vara en värld som man är stolt över.

Jag vandrar omkring bland blommor, nallar, människor som gråter och pendlar mellan kärlekskänslor och förtvivlan. För efteråt är allting försent. Hur mycket kärlek vi än visar så kommer dessa människor aldrig tillbaka till livet. Och oavsett vad kommer det alltid finnas människor som vill förstöra. Som är idioter. Hur kan det gå så fel?

Jag brukar ibland tänka att jag egentligen inte är så rädd för att dö, men att jag är vansinnigt rädd för att gå miste om livet. Allt det där vackra som man ändå vill vara med om. För en vecka sedan bestämde en man att nästan 100 personer inte skulle få vara med längre. Det kan jag aldrig förstå.

What do you love about music? Everything....

Igår när jag slog på tv:n gick "Almost famous" och jag blev som vanligt helt lycklig av att se den. Billy Crudup är så snygg att man nästan svimmar och Kate Hudson så charmerande att man nästan dör. Det enda man vill är ju att förflyttas tillbaka till 70-talet och åka på turné med ett rockband.

Kom så hoppar vi mellan vattenpölar! Och sjunger högst av alla på stan.

Nyklippt och måndagspepp. :)

♥

Isa ♥ Emmie ♥ Grönan ♥ Trädgården.

Idag står världen still.

Vi står här. Tysta. Och blickar ut över en värld som skulle kunna vara så fin. All denna meningslöshet...

(klicka på bilden för att komma till källan)

Den här staden är död, låt oss måla den röd. Låt oss måla den blå, vi är bättre än grå.

Försöker peppa upp mig efter en halvdeppig dag med regn och besvikelser. Och vad kan vara bättre än att gå ut och dricka öl med en av sina bästa personer och bara strunta i att värdefulla sommardagar regnar bort?

Min stad.

Minns du när vi alltid promenerade längs gatorna i söders äldsta kvarter? Kvarteren som Hjalmar Söderberg beskriver så fint i sina böcker och som jag tänker än idag ser nästan precis likadana ut. Minns du hur jag alltid ville drömma om framtiden och hur det ibland skrämde dig? Träd, vår bänk, vackraste utsikten, sommarnätter eller vinternätter. Klackskor på kullersten och varm andedräkt mot en kall kind. Rök utan cigaretter. Eller av cigaretter. Minns du? På den tiden var Stockholm inte riktigt min stad än. Det var din stad. Men jag var din och sakta men säkert blev staden vår och slutligen min. Ensam. Tid har passerat, anslagstavlor har tömts och fyllts upp igen, nya klackar på samma kullerstenar och andra människor på vår bänk. Men när jag går där tänker jag alltid på dig. Och så tänker jag att kärlek aldrig försvinner. Att den bara ändrar form lite. Precis som Stockholm. Min stad.

Så länge skutan kan gå...

Ytterligare 2 veckor har seglat iväg på Color Fantasy och det känns helt sjukt att vi redan gjort mer än halva kontraktet.

Hela världen är min.

Var och fotade hos duktiga Anders för några veckor sedan och ovan ser ni ett smakprov av resultatet. Jag är hemskt nöjd och kan rekommendera honom varmt om man behöver foton.