Du kände mig när åren var terminer, när sommaren var helig och nätterna var allt.

Fjäll med nysnö, glitter i vattnet, promenader med sol i ögonen, mammas hembakta äppelpaj och massa lingon. Sista dagarna då solen faktiskt värmer på riktigt innan det blir mörkt dygnet runt och vi får gå med tre par strumpbyxor, dubbla koftor, mössa jämt och ständigt och ändå vara kall om nästippen och ända in i benmärgen. Har haft några fina dagar hemma i Jämtland ( alltså, ibland gör det ont i själen! Så fint är det där uppe). Nu är jag på ett tåg igen. Snart tillbaka i Stockholm.

Marc by Marc Jacobs

Marc Jacobs har ju slagit upp sina dörrar i sthlm. Jag var där och kikade och drömde lite. Väldigt fin butik.




Den här väskan ville jag kanske ha allra mest... Men det känns liksom ändå som att jag kan göra bättre saker för pengarna som den skulle kosta mig. Så den fick förstås stanna kvar i butiken... Jaa, fin butik i alla fall oavsett om man har en massa extra pengar som man vill göra av med eller om man bara vill drömma lite...

Självporträtt.

Sportar mina glasögon ganska mycket nuförtiden. Får mig att känna mig obegripligt intellektuell, hehe.. Hösten är ju för övrigt den enda årstiden som det känns bra med glasögon. På vintern immar de igen, på våren vill man alltid få lite sol på sitt bleka ansikte så de känns de i vägen, på sommaren blir det för svettigt(och vill man ha några är det ju solglasögon). Plus att glasögon helt klart är snyggast till höstkläder. Hm, ja, det här var nog allt jag hade att säga idag. Sa jag att jag var obegripligt intellektuell? =)

Kan jag nån gång under min livstid bli ledd av nån som tror på nånting?

(Jag älskar Säkerts nya platta)

Nu kämpar vi! För medmänskligheten!

Känner mig så himla besviken. Så hemskt arg. Så förfärligt ledsen. Valresultatet blev precis det jag fasade för. Eller, det blev ännu värre. Alliansen får fortsätta och ett främlingsfientligt parti står som vågmästare.

Under så lång tid har man kunnat vara stolt över Sverige. Att det viktigaste för oss är solidaritet, rättvisa och medmänsklighet. Att vi kämpar för att alla är lika mycket värda. Igår röstade 6% av oss för motsatsen. 6% är egentligen inte mycket. Ändå är det alldeles för många.

Det är lätt att just nu bara skrika ut att 6% av svenskarna är idioter och rasister, för det är ju precis så det känns. Men det handlar ju inte riktigt om det. Att SD fått så stor framgång handlar om rädsla, om okunskap, om otrygghet. Det handlar om att vi någonstans har misslyckats i det här landet med att få alla att känna sig lika värdefulla.

Så just nu är en viktigare tid än någonsin att jobba för ett medmänskligare Sverige. För alla vet att rädsla föder rädsla och hat föder hat. Och nu måste vi se till att 6% inte blir fler, utan tvärtom. Det ska vi väl klara va??

( Det som gjorde mig glad i allt elände igår är Facebook. Nästan alla status-uppdateringar handlade om hur besvikna alla var över SD:s vågmästarroll. Och jag skulle tro att ca. 95% av mina facebook-vänner dessutom röstade rödgrönt. Det känns bra att jag har så fina vänner. Det hjälpte mig att inte tappa tron på mänskligheten igår kväll.)

Jag samlar drömmar i fickan.

Snart ligger hela sommaren i drivor på marken. Lite sorgligt även om jag älskar hösten oxå. ( men INTE vintern! Snälla låt det aldrig bli kallare än 15 grader!)


Igår var jag på mitt favorit-café vid Nytorget. Jag har skrivit om det förut. Det heter Gildas rum och det känns nästan som att sitta i någons vardagsrum ( ett väldigt fint sådant) och fika. Att de sen dessutom har de godaste mackorna gör det bara ännu bättre.


Finaste golvet har de oxå. Jag vill helst vara där varje dag.

Höstklädd.

Jag är ledig i 2,5 vecka. Efter att ha jobbat ihjäl mig hela sommaren känns det obeskrivligt skönt. Jag gör inte så mycket alls faktiskt. Igår såg jag ut såhär när jag åkte in till stan för att fika och förtidsrösta. Idag ser jag nästan likadan ut när jag åker till IKEA. I morgon kommer min lillebror på besök och vi ska ut på lite äventyr. Det blir fint.

Stellan, I like you!

Du älskar mig inte, säger han, allt dystrare. Det gör jag visst det, säger jag, allt argare.

Den här boken ser kanske inte mycket ut för världen, men åh! vad jag vill tipsa er om att läsa den!

Jag är ju ett stort fan av böcker som blir en verklighets-flykt ( sagoliknande, romantiserande..) Den här boken är precis tvärtom. Man får en käftsmäll av verkligheten och jag älskar det. ( börjar bli ganska trött på att ha blivit hjärntvättad av filmer och böcker och ha så stora förväntningar på livet och kärleken att det till slut bara blir pannkaka av alltihop).

Man får under 7 års tid följa Martina och Gustav och deras olika försök till en fungerande relation. Det stora dilemmat är väl att både vilja ha friheten och tryggheten. Men kan man få båda delarna? Och är det det bästa att alltid vara ärlig? Det är nämligen det enda de utesluter. Att ljuga för varandra.

"Maken" beskriver precis hur svårt det är med tvåsamhet, och jag tror att alla på något vis kan relatera till boken. Märkligt vore det annars. Jag känner nästan att jag hade kunnat skriva den( ja, inte bokstavligen, men igenkänningsmässigt )

När jag läst ut sista sidan får jag andnöd och sen gråter jag en bra stund. Det är en av de bästa böcker jag läst.

Jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går

Sedan sist jag skrev har jag bland annat:

* Sett "Sugar", "Blue man group" och "We will rock you". Den sistnämnda var bäst och mina fina vänner Charlotte och Anna var så bra att jag liksom inte visste vart jag skulle ta vägen.

* Läst en av de bästa böcker jag någonsin läst. Kommer nog snart ett litet inlägg om den. Det är ju alltid bra med lite boktips kan jag tycka.

* Fått jobb. Den 22 November åker jag till Oslo och börjar repa show. Ska jobba på Color fantasy som är en färja som åker mellan Oslo och Kiel. Ska bli grymt kul faktiskt! Jag längtar!

Förutom ovanstående punkter har jag mest jobbat, hängt och bara varit. Ibland är det skönt att bara vara.

Radio.

Har velat ha en radio till mitt kök ett tag nu och ni må tro att jag blev glad när jag hittade den här på Clas Ohlson av alla ställen. Jag tycker att den är jättefin! (kanske är det lättare att bli huslig och laga massa mat och baka bröd nu när jag har en radio i köket? There is hope...)


Har även fått upp en stringhylla. Den har stått i ett hörn ganska länge i väntan på hjälp. Jag är ju sjukt ohändig... Men nu är den på plats i alla fall och det känns mycket bra!


Tycker det börjar bli ganska trivsamt i mitt lilla kök. Tror att det kommer duga bra för rödvinshäng nu när balkongen börjar bli på tok för kall...