Mitt liv utan mig....

Är hemma i ett regnigt Brunflo... Sov länge, gick upp och gjorde varm choklad och rostade mackor med ost och marmelad och satte mig i soffan för att se en film som mamma spelat in för ett tag sedan.... Mitt liv utan mig.... Vansinnigt sorglig film. Jag grät vansinnigt mycket, jag är ju en vansinnigt känslig flicka....

Jag vet inte riktigt varför, men jag bara älskar böcker och filmer som får mig att gråta hjärtat ur mig. Marcus har frågat mig varför. Han tycker att det är så typiskt att jag som har lite lätt att bli deppig vill se filmer som gör mig ännu deppigare, medans han som är ganska glad i sinnet mest vill se komedier. Att det liksom borde vara tvärtom för att få lite balans... Ja, det är ju konstigt....

Jag älskar ju att skratta oxå, det är klart, men det är så befriande när något berör en så mycket att man skakar i hela kroppen av gråt. Jag känner mig så levande av att bli så berörd. Plus att jag alltid får mig tankeställare av det. Om jag ser något riktigt sorgligt, så är det ju oftast sorgligt för att det är något fantastiskt vackert i det. Och då tänker jag alltid att jag ska försöka se allt det vackra i mitt liv, för en dag kanske det blir sorgligt vackert....

Jag glömmer ofta bort allt det vackra, vilket jag är vansinnigt ledsen på mig själv för, men när jag ser dessa filmer, eller läser dessa böcker så blir jag påmind om det...

Det är därför jag älskar dem....

Pin It