Stora kängor och smala ben.

Följ min blogg med Bloglovin

Kanske var det 1998 jag köpte mina första par dr Martens. Snubblade runt i dessa stora kängor på smala ben i skolans långa korridorer. Drack stora mängder kaffe i skolans café och log lite rodnande mot alla dödscoola killar i musiktrean. Drömde om stora saker som framtiden utanför skolans väggar, och mindre saker som att hångla sönder sig med skolans sötaste kille på helgens fest. Minst lika viktiga drömmar...

I år kände jag att det var dags för ett par dr Martens igen. 13 år har gått. 13 år av vansinnig livsglädje, fruktansvärd framtidsångest, fantastiska möten, dödsångest, resor, jobb och en jäkla massa hångel. :) Mycket har såklart förändrats, men när jag tog på mig mina nya skor för första gången var det som om allt kom tillbaka till mig för en liten stund. Lukten i Helges fik, gitarrspelandet i korridorerna, pirret i magen och längtan ut. Längtan bort från de trånga, långa korridorerna. Det är fint på nåt vis. Att en del av 15- åriga Isabelle bor kvar därinne.  Om 13 år till ska jag fylla 42. Det känns inte lika fint (min åldersnoja är alltid värst i december eftersom det innebär att jag snart blir ett år äldre). Men vid 42 är man förhoppningsvis tusen livserfarenheter rikare och tillfreds med sin ålder.

Kängorna kan vara mitt bästa köp i år. De är stabila, fodrade och varma och helt perfekta för mig som ju fryser konstant från oktober till april.

Bland speglar, lättklädda damer och tekoppar.

Alltså, i söndags var jag på något som var ungefär hur trevligt som helst. Black birds afternoon tea- burlesque i Spegelsalen på Berns. I mysigaste lokalen bjöds det på te, jättegoda kakor, julstämning, fin sång, burlesque-bingo, underbara kostymer och lättklädda damer(och herre :). Om det blir igen så tycker jag ni alla ska gå! Det var helt fabulöst!

Let it snow...

Förra helgen var det julmarknad i Östersund. Som tur var kom snön precis lägligt och jag & Christian sprang runt bland virvlande snöflingor och drack glögg när vi frös lite om fingertopparna. Lite julstämning infann sig, även om den försvann ganska fort när jag kom tillbaka till Stockholm. Kanske att jag förtränger lite att det är jul eftersom jag inte får fira den hemma med min familj. Känner mig väldigt ledsen över det. Julen är ju liksom enda ljusglimten i det evighetsmörker som vintern för det mesta kan tyckas vara. Men det blir nog fint ändå. Ska vara på båten med mina fina kollegor. Och jag ska njuta av varje sekund, för 3 dagar efter julafton vinkar vi hejdå till båten och till varandra. Vemodiga tider...

Lånade verkligheter där mina drömmar bor.

Dagar, veckor, månader har gått sedan sist.  Min höst har för det mesta varit helt fantastisk. Den har tillbringats i Stockholm, på båten bland alldeles för höga vågor, i New York och i Paris.

I New York promenerade jag avenyer upp och ner tills fötterna nästan blödde. Jag förälskade mig i Central Park och önskade att jag en dag får bo i Williamsburg. Jag grät som ett barn när jag såg Billy Elliot på Broadway, drack öl på mysiga barer där de spelade the Smiths, åt pizzaslices och pancakes tills jag nästan storknade och promenerade sen ännu mer. Men mest av allt kanske jag ändå låtsades att jag var med i en Woody Allen-film. Det är lite så livet känns när man är i New York. Filmiskt.

Ungefär 15 minuter efter att jag anlänt till Paris kände jag att det var min stad. Drömde mig bort till en värld där jag kunde flytande franska, hade en liten mysig lägenhet i Marais och ett stammishak runt hörnet där man alltid kunde få krispiga baguetter och dricka billigt rödvin. Men förutom att drömma mig bort så var jag bl.a på hemmafest vid Champs Elysée, drack världens godaste Mohitos på en liten stökig restaurang i Montmartre, hamnade på en märklig stripklubb, lyssnade på en skönsjungande man i trappan vid Sacre Coeur, pussades i fina gränder i Marais och kände att verkligheten inte alltid är så dum den heller. :)

Höst har blivit till vinter. I alla fall i almanackan. Inte så mycket i verkligheten. Här i Stockholm regnar det och är milt som om det vore Oktober. Men mörkt är det. Jag tänder precis som alla andra ljus för att bota rädslan för mörkret och inbillar mig att det är mysigt. Och ibland är det ju faktiskt det på riktigt. Väldigt mysigt.

Jag har varit i alla städer. Letat efter dig.

Jag har en bloggpaus. Jag vet inte om jag kommer tillbaka eller inte. Om inte så finns jag i ett annat land, i landet där du är eller uppe bland molnen i en fantasivärld. Där sjunger jag. Eller dansar tills fötterna blöder. Eller ligger vid regnbågens kant med pirr i kroppen och äter färgglada macarons och nynnar på 60-talslåtar. :) Fast kanske är jag tillbaka snart. Egentligen älskar jag ju att blogga. Älskar att ha min egen lilla värld som bara är min och som kan vara finare när vanliga världen är grå och där jag får bestämma allt. Så vi får se. Men för nu är det paus.

Självporträtt 2011-09-13

Lite trött men glad sätter jag mig snart i en bil och drar på roadtrip till Malmö med Jenny och Linus. Ska vara där i några dagar för att hänga med syster, pappa och farmor. Tänker att jag ska hinna med en tur till Köpenhamn oxå. Det måste man, för det är en hemskt bra stad. Känns fint!

Där sommaren inte vill släppa taget.

Söndagen var en helt fantastisk sensommardag i Stockholm. Jag och min mamma begav oss till Djurgården och Rosendals trädgård.


Fina mamma Åsa.



Jag hade fina strumpor från Monki. Kände mig lite som en 30-talspojke. :)


<3



Rosendal var såkart strålande vackert. Känns som om sommaren inte vill ta slut där. Jag tycker inte att den borde det. Det borde vara en oas i Stockholm där det alltid är sommar liksom.




Köpte lite goda, nyttiga saker.


Sen promenerade vi till min gamla arbetsplats nordiska museet där vi tittade på Guldknappen- utställningen och pratade med mina gamla kollegor. Väldigt fin söndag.

Stickade tröjor, rödvin och höstblommor.

Okej. Nu har jag börjat komma över sommaren och känner mig ganska tillfreds med att ta på mig stickat, tända en massa ljus och inhandla rödvin och höstiga snittblommor. Och det är precis vad jag gjort idag! Och fikat i september-sol på Gildas. Dessutom har jag städat min lägenhet för i morgon får jag finbesök. Min mamma kommer och då gäller det att ha välstädat!:)

Sista sommardagen i Kiel. Bland gamla leksaker, klockor och kameror.

I söndags när min båt anlände till Kiel fick jag höra att det var loppmarknad. Jag skuttade av och blev alldeles lycklig när jag upptäckte att marknaden var enorm!


Jag gick och klämde på en massa fina saker. Som gamla kameror, prydnadssaker, klockor och väskor. Dock fick jag bara med mig ett halsband därifrån.



Jag älskar loppisar mer än allt i världen. Blir alltid alldeles varm i hela kroppen. När jag var liten minns jag så väl att min mamma brukade stå och sälja grejer på loppisen vid Mariakyrkan i Helsingborg. Jag älskade att vara med och leka affär.


Fina böcker. Men lite onödiga att köpa när man inte kan ett ord på tyska.


I söndags kändes det även som om sommaren inte riktigt var slut. Även om det kom lite regnskurar var det väldigt varmt i luften och det var inte ett dugg kallt att gå barbent. Kanske var det sista sommardagen. Alla dagar efter har känts som höst.



Fin sista sommardag i Kiel.