Midvinter i vår stuga. Himlen brinner, snön knarrar under fötterna och varje andetag känns livsförlängande. Önskar jag hade mer tid att vara där. När man är där försvinner alla måsten. Då kan man bygga upp sin egen lilla värld av tankar som bara får en att må bra. Då kan man bli som ett barn igen och leta efter tomtespår i snön fastän man för längesedan slutat tro på småtomte-historierna som min låtsasfarfar berättade. Eller? Jag vet inte riktigt, för när jag är i stugan kommer jag på mig själv att leta efter tomtespår. Jag kommer på mig själv att fundera mycket över människorna som bodde där för längesedan, om de på något vis finns kvar där? Jag kommer på mig själv med att försöka prata med fåglarna, och på något vis på riktigt tro att de förstår mig. När jag är i stugan, då är min fantasi lika klar som den var när jag var barn, och det kanske är det bästa med att vara där. Att platsen fortfarande känns som en sagovärld. Som min sagovärld.
Translation:
More pictures from my cabin in the north of Sweden. One of my favouriteplaces. I love being there, because suddenly I believe in everything, just as when I was a child. It's something about that place... My imagination is never as strong as when I'm there. It's like my own special world of fairytales.
.jpg)
