Jag har varit i alla städer. Letat efter dig.

Jag har en bloggpaus. Jag vet inte om jag kommer tillbaka eller inte. Om inte så finns jag i ett annat land, i landet där du är eller uppe bland molnen i en fantasivärld. Där sjunger jag. Eller dansar tills fötterna blöder. Eller ligger vid regnbågens kant med pirr i kroppen och äter färgglada macarons och nynnar på 60-talslåtar. :) Fast kanske är jag tillbaka snart. Egentligen älskar jag ju att blogga. Älskar att ha min egen lilla värld som bara är min och som kan vara finare när vanliga världen är grå och där jag får bestämma allt. Så vi får se. Men för nu är det paus.

Självporträtt 2011-09-13

Lite trött men glad sätter jag mig snart i en bil och drar på roadtrip till Malmö med Jenny och Linus. Ska vara där i några dagar för att hänga med syster, pappa och farmor. Tänker att jag ska hinna med en tur till Köpenhamn oxå. Det måste man, för det är en hemskt bra stad. Känns fint!

Där sommaren inte vill släppa taget.

Söndagen var en helt fantastisk sensommardag i Stockholm. Jag och min mamma begav oss till Djurgården och Rosendals trädgård.


Fina mamma Åsa.



Jag hade fina strumpor från Monki. Kände mig lite som en 30-talspojke. :)


<3



Rosendal var såkart strålande vackert. Känns som om sommaren inte vill ta slut där. Jag tycker inte att den borde det. Det borde vara en oas i Stockholm där det alltid är sommar liksom.




Köpte lite goda, nyttiga saker.


Sen promenerade vi till min gamla arbetsplats nordiska museet där vi tittade på Guldknappen- utställningen och pratade med mina gamla kollegor. Väldigt fin söndag.

Stickade tröjor, rödvin och höstblommor.

Okej. Nu har jag börjat komma över sommaren och känner mig ganska tillfreds med att ta på mig stickat, tända en massa ljus och inhandla rödvin och höstiga snittblommor. Och det är precis vad jag gjort idag! Och fikat i september-sol på Gildas. Dessutom har jag städat min lägenhet för i morgon får jag finbesök. Min mamma kommer och då gäller det att ha välstädat!:)

Sista sommardagen i Kiel. Bland gamla leksaker, klockor och kameror.

I söndags när min båt anlände till Kiel fick jag höra att det var loppmarknad. Jag skuttade av och blev alldeles lycklig när jag upptäckte att marknaden var enorm!


Jag gick och klämde på en massa fina saker. Som gamla kameror, prydnadssaker, klockor och väskor. Dock fick jag bara med mig ett halsband därifrån.



Jag älskar loppisar mer än allt i världen. Blir alltid alldeles varm i hela kroppen. När jag var liten minns jag så väl att min mamma brukade stå och sälja grejer på loppisen vid Mariakyrkan i Helsingborg. Jag älskade att vara med och leka affär.


Fina böcker. Men lite onödiga att köpa när man inte kan ett ord på tyska.


I söndags kändes det även som om sommaren inte riktigt var slut. Även om det kom lite regnskurar var det väldigt varmt i luften och det var inte ett dugg kallt att gå barbent. Kanske var det sista sommardagen. Alla dagar efter har känts som höst.



Fin sista sommardag i Kiel.

Höstvindar och framtidstankar.

Höst i luften. Jag sitter på ett kafé i norra Tyskland och försöker intala mig att det är bra med höst. Jag tycker egentligen om höst, det gör jag. Jag får alltid något slags lugn över mig. Kafémys, rödvinskvällar med tända ljus och mysiga koftor. Det är ju fina grejjer liksom! Men sen är det ju det där att vintern står och lurar bakom hörnet. Jag tål inte vinter. På riktigt får jag lite ont i magen då jag tänker på kolsvarta kvällar och kyla som tycks vara omöjlig att övervinna hur många koftor man än tar på sig. I december har vi dessutom jobbat klart på båten, och vad som händer sedan har jag ingen som helst aning om. Så vinterångesten blandas lite med framtidsångest. Men jag försöker som vanligt fokusera på att det löser sig. Att det egentligen är ganska spännande att inte veta vilka vägar livet ska ta.