Jag vet vad som måste göras, ändå sitter jag kvar här. I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i.

Såhär såg jag ut igår när jag va på Göta Lejon och drack mer öl än vad jag tittade på schlager. Idag har jag inte lyckats klä på mig överhuvudtaget...

Tidigt 1900-tal för en kväll.

I osdags när jag kom hem hade jag fått det här tjusiga kortet med posten. Det är en inbjudan till Cillas inflyttnigs/födelsedagsfest. Temat var 1910/1940- filmstjärneglans. I fredags var det dags.


Alla var så himla fina och hade verkligen gått in för temat.





Jag var den enda tjejen på festen som hade byxor. Jag kände mig som Katherine Hepburn. =)


Vi blev bjudna på nudelwok bl.a.


Och var såhär glada!


Fin bordsduk!



Cilla bor på riktigt i den finaste stora 1:a jag sett. Det gjorde lite ont i hela min kropp för att jag så himla gärna oxå skulle vilja bo så där.


Utsikt över hela Slussen.


Daniel drog förstås fram gitarren och vi sjöng för cilla.


Cilla hade fått ett munspel av Daniel och hon fick sola massa på en specialskriven Cilla-låt som Daniel gjort och som vi alla sjöng.

Hon var grym!


Det var en himla fin kväll!

Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump

Det var ju det där med att det var så billigt med hårfärg i Tyskland... Jag kunde inte riktigt hålla mig och tänkte att det kunde vara kul att bli lite kopparblond. Jag är nog finast som blond, men det är kul med lite förändring. Och jag kan ju bli blond snart igen, eller så blir jag ännu mer rödhårig. Har inte bestämt mig riktigt än...

Små isflak som kämpar på gnistrande vatten. Men snart vinner våren, ni vet...

Ibland är det så himla fint på båten så man får lite ont i hjärtat... och tänk i sommar! När man kan hänga på soldäck och äta glass dagarna i ända. Det blir ju strålande! Idag har jag dock vinkat hejdå till Fantasy-båten och nu blir det 2 veckor på fast mark i Sthlm. Jag ska fylla dem med fester, vinkvällar, pannkakskalas, muséum, promenader, och lite jobb bl.a. Det blir ju hur bra som helst!

Varannan dag i Kiel.

Jag jobbar ju som artist på en båt som åker mellan Oslo och Kiel. Varannan dag kommer vi till Kiel och då brukar jag för det mesta gå av för att få andas lite annan luft än konstgjort båtluft.


För det mesta är det ganska grått i Kiel. Hamnen är inte sådär jätteromantisk direkt, men om man gillar lyftkranar är det ju toppen. :) Jag gillar inte det så mycket...



Under andra världskriget bombades Kiel väldigt mycket vilket gör att det mest finns hus som är byggda efter dess, men några fina hus finns det kvar, men verkligen inte så många.


En liten kompis! :)


Ibland äter vi sushi som kommer på rullband.


Mest varje gång går jag på rossman och handlar lite för det är så himla billigt. T.ex hårfärg för 40 kronor , jättebilligt shampo, men oxå vin och godis. Himla bra affär! :)


Nästan alltid går jag på Starbucks oxå, för att man liksom måste.

I morgon ska jag handla de sista dödsviktiga grejerna på Rossman för den här perioden, för på onsdag när jag kommer till Oslo får jag gå av båten och åka hem till Stockholm.

En dag står vi över februari du & jag. Natten var så kall, vi höll hårt om varann.

Blickar. Blickar som dröjer kvar lite längre än vanligt. Blickar som slås bort med ett leende. Komplimanger, metaforer, spel, spel, spel men ändå lite verklighet där under. Lite verklig nyfikenhet. Mer än huruvida hans läppar skulle vara mjuka och hur hans händer skulle kännas på min kropp, även om jag gärna ville veta det också. Väldigt mycket. Skulle han få mig att skratta lika mycket morgonen efter? Skulle han kanske tycka att jag var vacker även då, när nattens ljuvliga dimma inte ligger över mig? Är jag vacker då? Kan han tycka att jag är vacker då? Kan någon tycka att jag är vacker då?

Tio minuter senare kysser jag honom i baren. Svar ja. Läppar mjuka. Suck...
-Jag har champagne hemma hos mig, säger han. Du får gärna komma dit på efterfest.

Du är det vackraste jag sett, säger han. Kan du stanna här i min säng för evigt? Kan du det? Ja, säger jag men kan nästan inte fokusera på något annat än att mitt hjärta snart inte längre får plats bakom mina revben.

Några dagar senare går vi på vår första riktiga dejt. Det är alla hjärtans dag. Den finaste jag haft i mitt liv.


(bild från weheartit)

Drömmer jag?

Du sa att livet var nåt enkelt, men jag kunde inte hålla med dig.

Jag hade nyligen klistrat ihop mitt hjärta som ett år tidigare hade valt fel väg. Valt någon vars ögon bränt mig och fått mitt hjärta att svälla och nästan förblöda bakom mina ömtåliga revben. Han ville inte ha mig. Ville inte. Hon var väl lite bättre, lite vackrare än jag. Sa lite bättre saker och sjöng lite vackrare sånger och hade lite finare klänningar. Vad vet jag annat än att jag var ond och inte önskade dem någon lycka. Varför skulle de förtjäna lycka när jag låg och förblödde på marken och rispade naglarna i asfalten tills det inte fanns några naglar kvar? Fortfarande satt han lite suddigt kvar på min hornhinna och jag kunde se honom när jag slöt ögonen. Men bara suddigt nu. Bara suddigt. För övrigt slöt jag inte ögonen så ofta. Det var bättre att dansa bort nätterna i vindimma. Det känns ju liksom alltid som om hjärtat klistras ihop lite fortare då... Och ganska snart skulle jag inse att det fanns någon mening med att bli bortvald. Att något fint väntade bortanför blödande hjärta och asfaltsnedslitna naglar...

Dansa fastän hjärtat brister. Dansa fast du inte är här...

När jag var hemma hos mina föräldrar hittade jag den här klockan dammig i en låda. Den är bland det finaste jag sett. Jag undrar lite vilket år den är från..? och vilket dag den stannade..? hur länge klockan har varit tio över fem för den lilla ballerinan...? Nästa gång kanske hon får följa med hem till mig. Kanske hon trivs bättre på mitt piano än gömd och dammig i en byrålåda.

Vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem, där är himlen lite närmre för mig.

Sista dagen i Stockholm på 2 veckor. Har haft en sån himla fin ledighet, men ser fram emot att komma på båten och kraxa igång stämbanden igen, att promenera till Starbucks i Kiel och njuta av att där inte är någon snö och att jag kan ha lågskor, och att träffa mina fina kollegor. Och vips är jag ju tillbaka här igen och då är det snart mars och kanske lite mindre is på gatorna. :)

Ljug för mig, älskling. Ljug som om allt var en lek.

Hon viskar. Är så feg att hon inte vågar annat. Kanske att du hör. Kanske att du förstår. Kanske att du viskar tillbaka och blir del av hennes hemliga värld. Och kanske att era ord fastnar som små fina minnen på öronsnibben och att du ler över en tekopp en regnig dag i oktober. Kanske.

(bild från weheartit)

Kanske han sjunger tyst om du lyssnar riktigt noga.

Den här fina lilla fågeln har fått följa med mig på en del äventyr på sistone. Han är köpt i en butik på grunerlökka och är mitt bästa halsband just nu. :)

Din mun e så nära min, har du bedömt avståndet fel? Ditt blod e så varmt mot min arm, e du sjuk?

Jag tittar ut över ett soligt snötäckt landskap och tänker att jag borde gå ut. Allt e så vackert. Jag lyssnar på Emil Jensen som jag tycker så mycket om och jag har på mig en randig tröja med spets upptill som ungefär ser ut som en sjömanskrage. Snart tar jag min lillebror under armen och åker på söndagsmiddag hos morfar och mormor. Jag tänker att just precis nu så känns allting så himla fint. Jag hoppas att jag får andas i den här känslan länge länge...

Svartvitt.

Har tydligen fått dille på svartvitt. Har ju alltid haft det, men när jag gick igenom vad jag köpt på sistone så är det 95% svartvita kläder. Knäppt. Kappan och den schack-rutiga tröjan är från beyond retro, resten är från H&M.

De brister tidigare och tidigare, isarna.

Idag var det en helt perfekt februari-dag i Stockholm. Hela luften andades vår. Jag mötte upp Emmie och Daniel för en promenad på Djurgården.










Vi var himla glada! =) Man kan inte vara så mycket annat när det känns som vår lite fastän det är mitt i vintern. Nu får det gärna bara bli mer och mer vår för varje dag tycker jag. Inga bakslag! I morgon ska jag förvisso till Östersund, där är det nog inte så mycket vår, men det blir fint ändå!